Skriver bara här när jag inte mår bra märker jag, men ni får stå ut.

Den här dagen har inte varit speciellt bra även om jag tillbringade förmiddagen i skolan och var en sväng på gymmet under kvällen. Hade nämligen två möten på SCÄ i eftermiddags. Ett med R, vilket var bra och givande som vanligt, sen ett med M (läkaren från avdelningen) som var betydligt jobbigare. Vikten hade gått ner ytterligare, för tredje veckan i rad dessutom. Så fått ytterligare tillägg på matschemat. Ikväll åt jag trippel mellanmål, så groteskt att jag spyr. Kan knappt andas.

Eftersom att vågen visade minus tänkte mamma förbjuda mig att åka och träna. Så eftermiddagen bestod av bråk och skrik tills jag slutligen kom iväg till gymmet. Förstår mig inte på henne. Så jävla sur, men känner mig dum också för slog henne väldigt hårt... Nu ska jag sova bort den värsta mättnaden. Godnatt.

Vet faktiskt inte varför jag börjat uppdatera här igen. Eller, ska jag vara ärlig så har jag saknat er så galet mycket. Visserligen har jag ny blogg nu med två underbara personer, men det är ändå inte riktigt samma som den här. Min gamla blogg som förvarar så många minnen. Alla fina läsare också, som de flesta förmodligen följde med till min nya, men ja. Ni har följt mig här så länge och jag har saknat er som sagt.

Den här dagen har varit relativt bra. Spelade lite basket med två av mina bästavänner efter skolan, sen mötte jag upp Hanna och vi åkte hem till henne. Perfekt väder också.

Hade två möten på Scä idag. Ett med min fantastiska terapeut och ett med min läkare från avdelningen. Vägdes också och vågen visade minus. Nu har jag fått ytterligare tillägg på matschemat vilket känns sådär.

I alla fall, jag fattar inte hur mycket ångest det kan ge mig att kliva upp på våningen där jag bodde förut. Känner mig så himla dålig som är utskriven, vill bara tillbaka. Världens sämsta Anorektiker är jag. När jag kliver in på avdelningen möts jag av en tjej som springer genom korridoren med tårarna rinnandes ner för kinderna. På något sätt längtar jag tillbaka. Vet att det var jag som sprang där för bara ett litet tag sen. Jag vill att det ska vara jag som blir jagad, vill att det är jag som blir ihälld flytande Theralen när man bara skriker av ångest, vill att det ska vara jag som kastar tallriken fylld av fettig sås på golvet. Vill tillbaka, vet att det är fel men kan inte tänka på något annat för tillfället.