Hade två möten på Scä idag. Ett med min fantastiska terapeut och ett med min läkare från avdelningen. Vägdes också och vågen visade minus. Nu har jag fått ytterligare tillägg på matschemat vilket känns sådär.

I alla fall, jag fattar inte hur mycket ångest det kan ge mig att kliva upp på våningen där jag bodde förut. Känner mig så himla dålig som är utskriven, vill bara tillbaka. Världens sämsta Anorektiker är jag. När jag kliver in på avdelningen möts jag av en tjej som springer genom korridoren med tårarna rinnandes ner för kinderna. På något sätt längtar jag tillbaka. Vet att det var jag som sprang där för bara ett litet tag sen. Jag vill att det ska vara jag som blir jagad, vill att det är jag som blir ihälld flytande Theralen när man bara skriker av ångest, vill att det ska vara jag som kastar tallriken fylld av fettig sås på golvet. Vill tillbaka, vet att det är fel men kan inte tänka på något annat för tillfället.