Springer ner och upp för den smutsiga trappen om och om igen. Läser med "SCÄ" överallt och jag påminns om var jag befinner mig. Helvete. Vad gör jag? Ändå fortsätter jag, upp och ner. Flåsar men fortsätter. Möter folks dömande blickar, men bryr mig inte om vad de tänker om mig.

Kollar omkring mig för att se om någon annan än okända människor ser mig. Kanske mamma eller någon behandlare, men nej. Vad jag kan se är det ingen som ser mig. Helt plötsligt stannar jag, sätter mig i ett hörn och väntar på att tiden ska passera. Vad håller jag på med? Jag skulle ju bli frisk.