Permissionen som skulle vara framtill tisdag lunch avbröts redan efter några timmar och nu är jag tillbaka på avdelningen.

Det gick verkligen inte hemma. Bröt i hop på en gång och hela min kropp fylldes med ångest. Jag skrek och grät om allt möjligt. Mina föräldrar tog beslutet att vi var tvungna att åka tillbaka till scä redan idag. Ville så gärna vara hemma men det funkar bara inte än. Får försöka snart igen.

Det är lustigt hur mycket ångest som kan sitta i väggarna