Även om det är otroligt skrämmande känns det också väldigt bra.

Nu har jag beslutat mig för att bli frisk på riktigt. Nu eller aldrig. Det infinner sig en nervös känsla i mig, jag måste börja min resa mot det friska livet på riktigt någon gång. Jag är trött på att kämpa emot alla för att hålla kvar i anorexins hand, det räcker. Nu ska jag istället ta i min familjs och mina vänners händer som faktiskt betyder något på riktigt för mig och gå i deras riktning.

Det kommer bli väldigt tungt, det är jag medveten om, men samtidigt kommer det bli tuffare att leva såhär livet ut. Jag ska ta stöd av människor runt om kring mig för att klara det här. Nu börjar min resa.