Orden för hur kvällen varit räcker inte till. Middagen var extremt jobbig. Förde liv i matsalen så fördes till mitt rum för att slutföra måltiden där. Efter att jag lugnat ner mig lite fick jag i mig all mat, men sen kom ångesten igen. Tankarna kretsade kring hur svag och värdelös jag var, bilder på portionen kopplades upp i mitt huvud gång på gång. Jag skrek rakt ut av ångest. Vandrade omkring i rummet och vrålade åt personal och mina föräldrar. Tillslut låg jag i fosterställnimg mitt på golvet och skrek desperat. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva hur det känns, man går bara sönder.