Jag vill inte se om det är svart
Lunchen var riktigt jobbig men gjorde mitt absolut bästa och fick i mig allt, utom några bönor. Det som serverades idag var wok med grönsaker och biff, till det ris. Varje gaffel fylld med mat tog emot, men jag tänkte bara på att tugga och svälja.
I eftermiddag ska mamma och jag ta tunnelbanan in till city och gå i lite butiker. Tror det blir mys, behöver komma härifrån. Rikta tankarna någon annanstans liksom. I morgon vid den här tiden far jag hem ett par dagar på permission! Ska bli så skönt även om det är ångestladdat också.
Tro mig, jag förstår om det är jobbigt, jag har varit precis där du är nu, men jag blir otroligt glad att läsa att du kämpar på trots att det är förbannat svårt och svart... men det finns ingen annan väg att gå. Jag inser det nu när jag tittar tillbaka. Det fanns ingen annan väg. Nu är jag över det högsta berget, dit kommer du också att komma! Visst snubblade jag ibland på vägen, det gör alla, men det viktigaste är att man bestämmer sig för att gå åt rätt håll. Du fixar det här!!! Klara
Blogga!!!!!
Uppdatera, hur går det för dig? Vi är många som tror på dig. En kämparkram till dig!