Dagen har varit bra men nu börjar ångesten komma ikapp. Jag ligger stilla i fosterställning på badrummets varma golv. Utanför hörs glada röster och musiken står på hög volym. Det är lördagskväll, vilket brukade vara den mysigaste kvällen på hela veckan, tillsammans med fredagen förstås. Fast just nu är det den mest ångestfyllda, sorgligt nog.

Hjärtat slår snabbare och jag kryper ihop ännu mer. Försöker tänka på varför jag krigar mot anorexin, försöker tänka på varför jag inte bråkar, skriker och gömmer mat. Försöker tänka på allt jag vill göra, men det är svårt.