Dörren till vardagsrummet där de andra suttit och vilat är stängd, jag vet vad det beror på och jag hatar mig själv för det.

Lunchens portion var gigantisk. En ångestattack fylld av massa skrik infann sig i rum 6 efter maten. Jag försökte hoppa ut genom fönstret och springa iväg samtidigt som jag skrek tills rösten sprack. Vandrade fram och tillbaka i rummet, även fast de ett flertal gånger bad mig att sluta fortsatte jag. Rösten sprack igen och pappa brottade ner mig på order av personalen. För mitt liv slog jag armarna omkring mig och bad de att släppa mig, utan resultat.

Nu har jag lugnat mig även om ångesten fortfarande är hög. Förlåt ni andra som var på avdelningen. Förlåt pappa. Förlåt all personal.