Äta. Äta. Äta. Och äta lite till.

Allt jag gör är att äta, hela jävla tiden. Går förvisso två promenader på en kvart också, det får inte glömmas bort. Jag har haft ett bra samtal med min terapeut idag, han fick mig motiverad igen. Tappade motivationen igår efter den oljiga middagen, men nu är den tillbaka. Visserligen känner jag mig less på livet, men samtidigt vill jag leva. Om ni förstår mina tankebanor.

Var i skolan i morse, det var väl okej. Nu när jag inte är där så ofta känner jag mig utanför på något sätt, vilket inte är så konstigt. Mina kompisar är fina, men ändå känner jag mig bara fel. Ja precis, fel.