Åren går in i varann och jag inser att tiden är kort

Hade nattpermission under natten men nu sitter jag på bussen tillbaka till avdelningen. Kvällen som jag planerat skulle bli bra blev istället en katastrof. Middagen som intogs på scä gav mig otrolig ångest vilket ledde till stora problem vid kvällsmålet. Bröt ihop i tvättstugan innan jag barfota rymde ut i den iskalla luften. Sprang ner för gatan med tårarna rinnandes och is skärandes under fötterna.

Utmanande nog har jag satt på mig jeans idag. Inte för att jag känner mig fin, utan för att jag ska vistas i allmänheten. Kände att det inte riktigt är okej att glida runt i ett par väl använda grå mjukisar då. Den här dagen ska bli bra, det bara måste den bli.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback