+ 0,6
Hade vägning i morse, två dagar tidigare än vanligt, men ändå visade vågen + 0,6.
Ställde mig på vågen och såg hur de digitala siffrorna rusade upp. Utan att säga ett ord klev jag av och drog på mig de grå mjukisbyxorna som jag levt i de senaste månaderna. Även fast paniken inom mig var hög skrek jag inte, för det hade jag lovat dig. Du skrek inte heller vilket hjälpte mig mycket. Jag är så glad över att vi äntligen är på rätt spår. Det är svårt och många dagar till kommer att bli svåra, men desto fler dagar vi kämpar på desto närmare är vi friheten.
Spaghetti med köttfärssås till lunch. Första gången jag fick den rätten här åt jag ingenting, förutom en spaghetti. Gången efter det den rätten serverades var jag på Multifamily vilket gjorde att jag missade den. Idag vill jag inget hellre än att komma härifrån, så därför ska jag äta allt. Hur jobbigt det än är.
Du är på rätt spår. Och det är bra att du inser att många dagar kommer att bli svåra även framöver, så är det bara. Men det är när man kommer till den insikten som den riktiga vägen tillbaka till ett riktigt liv har börjat. Och sen är det så från och med nu att även de svåra dagarna kommer att bli lättare att hantera. Man får en annan styrka inom sig själv än man hade tidigare. Till slut blir allt det här konstiga till en kraft man bär med sig. Ingenting blir tuffare och hårdare än det man redan klarat av. Många kramar och kör på nu bara. Klara
<3
Det är rätt. Varför dra ut på lidandet liksom?
Kramar <3