Jahapp... Vet inte vad jag ska säga riktigt. Allt gör så ont samtidigt som jag bara vill försvinna.

Vid 13.00 började mitt möte på Scä. Både mamma och pappa var med idag. Som vanligt öppnade jag knappt munnen. De pratade om mig, inte med mig. Så är det förvisso varje gång, så ingen nyhet direkt. I alla fall, vägdes också och siffrorna var desamma som förra gången. Mamma blev sådär upprörd som vanligt medan pappa drog en djup suck. Sen började alla anklaga mig för diverse olika saker jag inte ens gjort. De pratade vidare om hur mycket sjukare jag är nu jämfört med i somras. Jag orkar inte.

Klockan två, alltså efter en timmes möte, var jag tvungen att gå. Som varje måndag skulle jag till läraren på Scä. Mina föräldrar satt kvar hos H och hade ytterligare en timmes möte. Jag undrar vad de pratade om... Försökte fråga mamma på vägen hem, men allt jag fick till svar var "ingenting". Tror knappas på det. Som om de satt där en timme utan att någon öppnade sin mun. Haha nejdå, jag skojar bara, jag förstår om hon inte vill säga. Jag såg att hon hade gråtit i vilket fall.