Känner du någonting?
Jag kämpar åt två olika håll. Min ena halva kämpar för friheten medan min andra halva gräver ner sig i det sjuka allt mer.
Jag försöker att inte bryta ihop trots att min insida är trasig. I skolan är jag med men är ändå frånvarande. Det ska gå bra. Jag har världens finaste människor omkring mig, det gäller bara att våga släppa in folk. Tankarna om att alla egentligen hatar mig, att jag är tråkig, konstig och ännu tråkigare hänger kvar. Jag är inte värd mina vänner.
Om du hade varit tråkig, konstig, värdelös och om alla hade hatat dig, då hade de inte gjort allt det de gör för att du ska bli frisk. Folk hade gett upp för länge sedan om du vore så hopplös som du beskriver dig själv. Men det är du inte. Och tydligen finns det en väldigt massa personer som tror på dig och önskar mer än allt annat att du ska må bra igen. Kram.
hade värsta romanen att kommentera men så såg jag sagobarn, kan inte säga det bättre själv. alla hade struntat i dig och jag kan säga att det gör ju inga, styrkekram <3
Känner igen mig mycket! :/