Redan innan kvällsmålet gick mina tankar på högvarv. För varje sekund som passerade steg ångesten ytterligare. Tankarna kretsade kring hur jag skulle lyckas övertala mormor till att slippa äta dubbelt kvällsmål. Jag lyckades, eller "lyckades" kanske jag ska säga.

Om jag ska vara ärlig vet jag inte riktigt hur det gick till, betydligt lättare än hemma i vilket fall. Hon hade gjort i ordning både en macka och en Smoothie, men jag vägrade att äta mackan. Hemma hade en vägran inte lett någonstans, då hade jag släpats tillbaka till matbordet. Jag hade behövt sitta kvar vid bordet till mackan var slut, det hade inte spelat någon roll hur lång tid det tog.

Nu sitter jag här i soffan. Mackan ligger på diskbänken på övervåningen, antar att jag får den till frukosten istället om den inte hamnar i papperskorgen snart.