Självklart vill jag bli frisk, det här är inget liv. Att leva med ätstörningar är inte roligt, det är inte lätt, det är inte spännande. Allt jag vill är härifrån. Ändå tvivlar jag ibland. Jag är rädd för att tänka framåt men är ändå livrädd för att fastna här. Jag önskar att jag vore den där starka tjejen som vågar resa sig upp efter alla fall. Men istället ligger jag kvar, livrädd för att falla igen, för det gör så ont. Jag vill kunna spendera min sommar tillsammans med mina underbara vänner, jag vill kunna resa bort utan bekymmer, jag vill kunna ta en glass bara för att jag är sugen på det, jag vill… Jag vill allt, jag vill leva. Ändå är jag rädd för det fria. Vem skulle jag vara? Hur skulle mitt liv se ut? Tanken slår mig ofta att det kanske ändå är tryggare att stanna här i ätstörningsträsket. Men nej! Ingenting är tryggt här.

Varje dag har jag några stunder då jag känner mig ledsnare än vanligt, men de glada stunderna blir allt fler. Det känns både skönt men också väldigt skrämmande på något sätt. Jag var alltid den glada tjejen innan allt det här började. Ofta fick jag kommentarer som, ”Hur kan du vara så glad hela tiden?” och liknande. Det gjorde mig ännu gladare. Jag hade stämpeln som skolans gladaste och mest positiva tjej, det var helt underbart. Jag minns tiderna i sjunde klass då jag kunde skratta hela dagarna så att jag nästan hade ont i magen när jag kom hem. I åttan förändrades allt, jag hade istället ont i magen av hunger när jag kom hem. Att ligga vaken hela nätterna och fundera på hur man på bästa sätt ska slippa äta nästa dag, det är inget liv. Jag vill kunna vakna upp på morgonen och längta efter en god frukost, som det var förut. Jag var inte tjock förut, ingen har någonsin sagt att jag borde gå ner i vikt. Därför tycker jag att det är lite konstigt att jag plötsligt fick för mig att jag var tvungen att bli lite smalare, bara lite. Ärligt talat så känner jag mick tjockare nu än vad jag gjorde när jag vägde strax över 50kg och åt normalt. Jag kände mig till och med tjockare när jag vägde 39kg jämfört med vad jag gjorde när jag låg på normalvikt.