Hur fort kunde det vända igen? Bara 20min efter att jag publicerade det förra inlägget smög sig ångesten på. Hade panikångest i 3 omgångar under natten. Sista gången jag tittade på klockan slog den 04.37. Antar att jag somnade där någon gång precis innan 5.

Ångesten yttrade sig värre än någonsin. Jag kan inte ens beskriva, ni som själva varit med om det förstår nog. Är fortfarande helt slut och matt i kroppen. Pratade precis lite med pappa vilket resulterade i en hel del tårar. Han sa: "Du mår ju verkligen inte bra utav det här, det vet jag att du själv vet också. Så varför vill du vara kvar här? Prova en helt annan väg istället, våga. Du kan ju knappast må sämre av det än vad du gör nu. Stäng dig inte inne med dina tankar. Bara du kan egentligen styra över dem, så nu måste du ändra på det. Låt inte dina tankar nedvärdera dug själv hela tiden, för du har ingen anledning till det. Du är så mycket finare än vad du tror. Och det gör så ont i mig att se dig så ledsen."

Jag vet att det är jag som måste ändra på mitt beteende. Ingen annan utom jag kan göra det åt mig. Men rädslan stoppar mig. Tryggheten med en ätstörning är alldeles för stor. Allt jag gör blir fel. Jag är fel. Så nära på att ge upp nu, men det är just det allt handlar om. Jag kan inte bara ge upp, jag måste resa mig igen och fortsätta hur jobbigt det än är.