Det här är till min lillebror. Min fina, vackra, underbara, perfekta lillebror. Jag älskar dig. Tack för att du finns. Tack för att du ibland kan få mig att skratta när jag befinner mig i de mörkaste tankar. Tack för att du är stark och fortsätter kämpa trots allt jag förstör för dig. Jag vet att du är min lillebror, men du är ändå min förebild. Jag vill vara som dig. Visst, vi bråkar ibland, men det gör väl alla syskon? Tack för att du kikar in i mitt rum och ler eller gör en rolig min de dagar då jag mer än gärna skulle försvinna. Du hjälper mig att hitta kraften till att fortsätta. Tack för att du tar en glass till kvällsmål med mig. Det får mig att känna att man faktiskt kan vara en fin människa trots att man äter glass och godis ibland. Tack fina du.

Förlåt för att jag är en dålig förebild. Förlåt för att jag förstör ditt liv, dina helger, din semester. Förlåt för att jag skriker och gråter när du hör. Förlåt för att jag alldeles för sällan säger hur mycket du faktiskt betyder för mig. Förlåt för att jag aldrig pratar med dig om hur allt ligger till. Förlåt för att jag stal mamma och pappas uppmärksamhet fast du behövde den minst lika mycket. Förlåt för min otillräcklighet. Men glöm aldrig att jag älskar dig min bästaste Adam!