Imorgon åker jag till ett av de mysigaste och bästa platserna på jorden enligt mig, Thailand. Allt är så bra, allt är så fint, det är så varmt, alla människor är så snälla, maten är så god...allt är perfekt. Det är blir den 6:e gången för mig som jag besöker Thailand. Den här resan ska bli min vändning, det är nu jag måste våga. När jag kommer hem ska jag må bättre. Jag måste våga vända allt det här nu. Nu har jag stått still och trampat på samma ställe i evigheter, jag måste gå vidare. Jag vill inte komma hem och fortsätta må såhär, jag vill istället må bättre och faktiskt kunna börja skolan på heltid i höst. Jag vill, och bara jag vill så vet jag att det går.

Men är jag verkligen värd den här resan..? Jag tycker inte att jag har förtjänat den på något sätt. Jag har inte varit stark nog att bli frisk under detta halvår, allt jag gjort har bara varit svagt och fegt. Viss, jag har börjat äta igen. Men det betyder inte att jag har gjort ett bra jobb. Eller är det just det som det betyder? Jag känner mig så splittrad, är jag värd det här eller inte frågar jag mig själv gång på gång. Svaret blir alltid det samma, såklart att jag inte är värd resan. Varför skulle jag? Jag har ju bara förstört min familj, fått alla att må dåligt. Inte ens har jag lyckats få mig själv att må bättre. Jag har blivit fetare, det är allt. Inte gjort något bra egentligen. Fan.