Har varit ganska jobbigt nu efter lunchen. Jag vet inte vad jag vill, vet ingenting. Eller orkar jag kanske inte känna efter? Jag är inte nöjd med det liv jag lever nu så varför är jag så rädd för att bryta mönstret? Tankarna bara snurrar, känner mig nästan yr och svimfärdig. Är det jag äter ens normalt? Det borde inte vara det. Jag känner hur mina lår blir mer groteska för varje dag som går, när jag tittar mig i spegeln kan jag inte låta bli att gråta. Vad hande med mig? Jag tyckte inte ens att jag var smal förut med ett BMI på 13,7, och nu är det helt sjukt mycket högre. Jag fattar inte att jag måste gå upp mer. Alla säger att jag fortfarande är underviktig och behöver gå upp några kilo till, men det kan inte stämma. Spegelbilden visar motstsen med smal och underviktig. Slog till mig själv i ansiktet igår efter att jag druckit Calshaken, mitt ansikte liknar mer än hamster än en människa. Bröt sedan ihop, låg på golvet och grät en stund med tandborsten i handen och kranen spolade högt bakom mig så att ingen skulle höra mina hulkningar. Jag vill inte mer. Är så jävla rädd så det går inte att beskriva. Vill lämna anorexin men jag vet inte om jag är redo för ett liv utan den ännu...



Ska snart iväg på bio som börjar 15.30, Snow White and the Huntsman. Ska se den med bästa Fanny (fannywinblad.blogg.se). Hoppas att jag kommer på lite bättre tankar då. Har inga planer för helgen vad jag vet vilket gör allt ännu lite jobbigare. Trodde att jag hade planer ända tills imorse... Nu ska jag må bra, det ska jag! Försöka att njuta av en helg med ledighet, något jag inte gjort på länge. Jag förknippar helg med ångest och panik. Hoppas filmen är bra, det är premiär idag också! Och vackra Kristen Stewart spelar en av huvudrollerna! Ta hand om er, bloggar mer när jag är hemma.