Har inte lagat mat på hur länge som helst. Dels för att jag inte har velat men också för att jag inte har fått lov. Men alldeles nyss så skulle jag bara göra marinaden till köttet ikväll. Hjärtat slog hundratals slag i minuten kändes det som. Illamåendet och ångesten smög sig sakta men säkert på, men ändå stod jag kvar där och rörde i alla kryddor. Tillslut orkade jag inte mer. Sprang därifrån, in på toaletten och spolade ansiktet i kallt vatten så att tårarna inte skulle komma. Nu sitter jag här på mitt rum med stängd dörr och mår mer illa än någonsin, kräkas är vad jag vill. Såklart ska jag inte det, måste stå emot. Snart är det mellis också...