Jag vet inte hur länge till jag står ut. Som vanligt låter jag mörkret och tankarna sluka mig i ett. Har precis återhämtat mig efter en jobbig halvtimme. Har gråtit ner i kudden så att ingen ska höra. Jag vill må bra. Därför försöker jag spela glad under dagarna. Jag ler och skrattar fast det innerst inne gör så jävla ont just nu. Jag vill inte leva i den här kroppen. Vad händer när man inte orkar mer? Kan man ge upp? Jag vet inte, men jag är så nära på att bryta ihop totalt nu. Allt är mörkt, vart tog ljuset vägen? Jag måste hitta upp till stigen igen för just nu vandrar jag genom helt okänd mark. Vet inte vart jag befinner mig. Kan man ens må bra?

Oroar mig inför i morgon också. Hemma är det självklar att jag ska äta, har ingen chans att slippa. Men nu, en dag med eget ansvar. Hur kommer det gå? Kriget i huvudet är tillbaka som förut, ska jag äta eller inte? Jag orkar inte. Vill äta för att inte göra alla besvikna igen, men jag vet inte om jag klarar det. Jag är ju redan alldeles för stor... Fan.

Ta min själ - jag vill ändå inte ha den.