Nu är allt svart igen. Jag mår speciellt dåligt över min kropp. Kan man ens bli frisk? Ja, såklart man kan. Men vill jag ens bli frisk? Ja, såklart jag vill. Jag måste våga, våga släppa taget. Det är svårare än vad det låter som. Orkar inte mer nu. Måste ta tag i mig själv innan allt brister. Vill må bra samtidigt som jag är livrädd för att må bra. Åh. Måste försöka gå vidare nu även fast jag inte trivs ett dugg med mig själv, min kropp och den jag är. Men jag ska acceptera det, jag måste.