Jag har ångest över att det är helg nu. Under vardagarna kommer jag ändå iväg till skolan några timmar innan lunch. Då får man i alla fall se lite människor men då tar jag även chansen att tänka i min ensamhet. Varje vardag flyr jag ut i skogen en stund, jag kan bara sitta där utan att göra något.

Under helgerna tvingas jag umgås med min familj dygnet runt... Alla i min familj är verkligen jättefina men jag är jävligt trött på att spendera mina dagar tillsammans med någon av mina föräldrar. Herregud, ni som inte själva är ständigt övervakade kan nog inte förstå hur det känns. Jag menar, jag kan inte ens gå upp på mitt rum och läsa utan att mamma eller pappa kommer springande efter och bara "Vad gör du?", "Kom ner istället" och sådär. Även fast det är helt stört jobbigt så vet jag att det egentligen är nödvändigt med tanke på hur mycket dumt jag gör så fort jag blir ensam i bara någon minut.

På lördagar och söndagar vill jag helst av allt inte kliva upp ur sängen. Pappa brukar få dra mig upp, bokstavligen. Har alltid mycket mer ångest under natten till lördag också, för då vet jag att jag fortfarande har hela helgen framför mig. Undrar hur ångesten kommer yttra sig inatt. Jag vill verkligen inte göra något dumt. Vet ni något jag kan tänka på när jag vaknar inatt och känner att jag kanske inte överlever?
Kram