OBSERVERA ATT DETTA ÄR FRÅN FÖRRA ÅRET, INTE FRÅN IDAG.

 

Hej... Eller hur man ska uttrycka sig. Som sagt är vi på Gotland nu, åker hem om ett par dagar då vi har varit här i en vecka. Allt kretsar kring mat. Jag är fet och skulle hellre dö än att stoppa något mer i mun mun. I eftermiddags var tvingade de mig att äta vaniljglass hemma hos farmor. Så jävla vidrigt. Okej, det är gott. För gott. Jag skäms och hatar mig själv för att jag gillar den söta, gräddiga smaken. När jag sväljer en sked glass känner jag hur kalorierna fastnar på mina lår direkt. Jag vet inte ifall mamma eller pappa har börjat tro att det är något fel med mig bara för att jag inte vill bli fet. Jag har ju inte sagt det rakt ut till dem, att jag vill gå ner i vikt vill säga. Kanske förstår de ändå...om man ser ut som mig vill man gå ner, jag lovar. Kanske skulle mina föräldrar till och med hjälpa mig att gå ner i vikt om jag skulle fråga. Då skulle de få en smal och fin dotter på köpet. Fast det är inget alternativ, jag ska inte berätta för någon. Mamma har redan sagt ett antal gånger att hon tycker jag blivit "mindre". Inget jag märkt något av men ändå.

 

Jag vill ut och springa nu. Klarar inte av att sitta här inne i mina kusiners hus och titta på när alla äter av de framdukade chipsen, nötterna och godiset. Jag får panik. Jag vill också ha men jag blir fet av det, och allt jag vill är att bli fin. Jag vill inte vara mig själv, det är allt.

Igår var vi på Tofta som är en strand här hela dagen. Åt ingen lunch, drack bara vatten. Jag åt inte för att jag sa att jag mådde illa. Låg i min solstol och stekte hela dagen medan de andra badade, solade och åt gott. Sen på kvällen gick vi på restaurang, Munken. Jag hade kollat deras hemsida flera gånger och tittat ut en sallad. När vi kom dit gick det inte att få sallad idag på grund av att något var slut. Fick istället ta grillad Oxfilé med potatisterrin och rödvinssås. Till efterrätt beställde jag glass med frukt. Gott var det, men var så mätt att jag nästan dog. Har ångest över den midagen nu. Ångrar att jag lät mig tvingas till efterrätt. Just nu känns det som om jag ska svimma, allt bara snurrar. Jag vill hem igen, då kan jag dra mig undan på ett annat sätt. Här måste man vara social hela dagarna och umgås med släkten. Har lust att bara skrika ut en massa olämpliga saker och tankar som snurrar inom mig. Vet egentligen inte vad jag ville få ut med att skriva här nu, bara få ur mig lite tror jag.