Svar till anonym
Har en fråga, men först: Vilken fin blogg du har, superfin verkligen! :) Nu till frågan, jag har själv haft/har problem med tankar om vikt och liknande och när det var som värst för ca tre år sedan och jag tillslut hade nått min "målvikt" så blev jag inte glad som jag brukade bli när jag gått ner utan väldigt rädd, rädd för att ha tappat kontrollen och rädd för att ha en väldigt ohälsosam vikt. Denna rädsla försvann dock nästan direkt och ca två dagar senare var jag tvärtom glad att jag vägde så lite. Så jag undrar, har du upplevt detta någon gång? Fortsätt kämpa, ju längre du kommer uppåt desto lättare blir det att fortsätta!
SVAR: Ska börja med att säga tack så mycket!
Jag blev ofta väldigt glad när jag ställde mig på vågen och såg att siffran blivit mindre, ett slags rus jag nästan blev hög på spreds sig genom min kropp. Jag kommer ihåg att när min våg för första gången visade under 45kg blev jag rädd. Jag undrade vad jag höll på med. Bestämde mig då för att börja äta normalt och mycket igen, vräkte då i mig exempelvis frukost och lunch. Sen tog det slut. Fick panik och försökte träna bort allt, för att sedan fortsätta svälta mig. Blev också väldigt rädd när vågen gick under 40kg, och jag såg 3:an för första gången. I alla fall, de dagar jag blev rädd blev det någon slags hets, ändå inte hets men jag "ville" gå upp i vikt, för stunden i alla fall.
Tack, jag ska fortsätta! Det finns inget som heter ge upp egentligen. Kämpa du också, kram!
Jag svarar på era kommentarer i inlägg när det känns som att det är något som rör er alla läsare. Annars svarar jag antingen i svarsfältet under kommentaren eller så kom
Kommentarer
Trackback