Stockholms centrum för ätstörningar

Rubriken, där har jag varit idag. Ett riktigt jobbigt möte som började med vikt, blodtryck och puls. Eftersom att båda mina behandlare från Mobila hade semester fick jag träffa en annan vid namn "C". Han var hur bra som helst, verkligen. Vågen pekade 0,4kg uppåt, vilket var alldeles för lite på 3 veckor enligt behandlarna.  Direkt efter började disskusionen om Calshaken. Skulle jag behöva fortsätta med den? Det första han sa var att jag absolut skulle fortsätta, jag visste inte vad jag skulle säga. Han sa att jag skulle fortsätta dricka Calshaken på kvällen, fortsätta äta en extra macka till Calshaken men även att jag skulle dubbla förmiddagsmelliset. Allt blev svart igen. Hörde inte allt han pratade om men kunde uppfatta en del saker, som att min kropp reparerar sig alldeles för långsamt. Helt plötsligt fick jag ur mig ett "Jag tänker inte". Jag vet inte vart det kom ifrån, men det kom. Alla stirrade på mig ett tag, kändes som en evighet fast ögonblicket inte varade i mer än någon sekund. Efter en lång diskussion med en massa tårar från min sida sa C att jag kunde slippa Calshaken ett tag, men att jag måste ta tillbaka den om min kropp inte börjar sätta fart. Maskaran hade redan runnit ner för hela mina kinder, så alldeles svart var jag när det var dags att gå upp till en annan behandlare/psykolog på plan 3 vid namn "H". Hon ska förmodligen bli min nya behandlare på barnteamet.
Där uppe pratade vi om hur mitt liv varit när jag varit liten, hur jag trivts på dagis och så vidare. Förstår inte riktigt grejen med det hela, men alla vill veta det. Faktum är att jag mådde bra när jag var liten, jag hade vänner och trivdes både på dagis och i skolan. Sen följde vi mitt liv år efter år ända tills idag. Låter kanske enkelt, men det var ganska jobbigt när vi började komma upp emot åren då jag började 7:an.
 
Nu är jag hemma i alla fall, eller hemma är jag faktiskt inte. Är hemma hos min mormor och morfar som bor i Eskilstuna. Tog tåget hit tillsammans med min lillebror vid 3 ungefär. Förlåt för att jag inte har bloggat idag, men har inte haft någon tid. Snart ska vi äta middag också, blir kyckling i currysås. Ha en bra kväll allihop, jag bloggar mer sen!
 

Kommentarer
Postat av: Linnea

Åh, jag bor i Eskilstuna!

Allt det där med psykologen och pratet om din barndom, det är viktigt att berätta allt. Det hjälper. Dom försöker verkligen förstå vem du är :)

2012-07-10 @ 21:26:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback