Kvällsmålet blev som vanligt jobbigt, men jag lyckades slippa ännu en Calshake. Wiho. Fick fixa allt själv nu på kvällen också, att göra allt själv ger mig en fruktansvärd ångest jag inte kan kontrollera. Kommer inte riktigt ihåg allt som hände om jag ska vara ärlig, men jag vet att jag kastade en skalad kiwi på pappa. Det var inte så uppskattat vilket jag förstår. I morgon klockan 9 på morgonen har jag en tid hos Scä igen. Känns inte sådär roligt att gå dit. Det är vägning också. Hoppas att det har gått bra. Men vad är bra egentligen? Jag vet innerst inne att en viktuppgång är det som är positivt, ändå kan jag inte låta bli att hoppas på en minskning. Samtidigt vet jag ju att en minskning nästan är omöjligt då jag inte fuskat något den senaste tiden. Åh.