Hela dagarna går jag jämt och ständigt och tittar på klockan. Jag räknar genast ner till nästa måltid när den ena är över. Exempelvis tänker jag "Nu är det bara två timmar kvar till lunch". Desto närmare måltiden jag kommer desto mer panik fylls min kropp med. Jag är medveten om att maten kommer ätas upp, det finns inget annat jag kan göra. Förut när jag tyckte att jag hade ätit för mycket kunde jag ju alltid trösta mig med att jag kunde fasta i morgon, eller skippa lunchen idag och så vidare. När jag tänker på att det faktiskt inte går att göra så längre får jag ännu mer panik. Det är hemskt, men efter varje måltid blir jag ändå lite glad. Då har jag en mindre måltid kvar i livet. Varje dag längtar jag till natten, för då är ytterligare en dag över. Jag får inte tänka så, jag vet. Fast det är oerhört svårt att inte göra det. Nu är jag vaken i alla fall och natten är över. Det har varit en hemsk natt, fick ändå ett par timmars sömn mellan 4-6 vilket var skönt. Annars har jag spenderat natten fylld av ångest. Vid vissa tillfällen då det känts lite bättre har jag kollat på Supersize vs Superskinny. Ett program jag inte längre får kolla på, men det är så oerhört svårt att låta bli. Jag var beroende utav det förut.

 

Idag är det sommar för typ första gången kanske? Okej, inte första men nästan i alla fall. Är trött som jag vet inte vad, men ska ändå iväg nu. Måste, annars deppar jag sönder. Önskar er en riktigt fin dag, se till att njuta ordentligt utav sommaren nu. Bada, sola, ät en glass eller vad som hör sommaren till för er!