Idag har varit en rätt så bra dag faktiskt. Åkte hem till en fin vän jag saknat. Eller åkte och åkte, jag gick. Och speciellt långt var det inte, hon bor rakt över gatan. Så från min uppfart till hennes uppfart är det väl 5 meter skulle jag tro, alltså ingen längre promenad direkt. Hade inte träffat henne på länge ändå, varit åt olika håll så det har liksom inte riktigt blivit av. Vi satt på hennes rum och pratade, tog en promenad i regnet, lagade lunch, åt och sedan åkte vi in till Söder för att se på bio. Cockpit. En otroligt rolig film med en massa bra skådespelare! Rekommenderar den verkligen, skrattade lite här och där.

Till lunch lagade vi köttbullar med snabbmakaroner, standard för oss. Minns för två somrar sen då vi umgicks så gott som varje dag. Vi lagade oftast köttbullar och jag åt tills jag knappt kunde andas mer. Deras familj skrattade glatt åt hur mycket jag åt (positivt), de undrade hur jag fick plats med allt i min lilla kropp. Idag vart det inte riktigt likadant, jag åt inte direkt på samma sätt. Deras familj var inte närvarande men ändå. Åt inte riktigt lika mycket som jag skulle behövt göra hemma och på Scä. Enligt Scä ska man äta 8 köttbullar, vilket jag brukar göra hemma men klarade inte av det idag. Hon åt inte heller 8 så då blev det ännu svårare.

 

Det här med maten och att äta alla måltider har blivit svårare på sista tiden. Jag äter allt jag ska men det tar emot, och varje tugga gör ont. Speciellt den här nya bestämmelsen om att jag måste äta dubbelt mellanmål på både förmiddagen och eftermiddagen. Efter att först äta en full frukost bestående av en tallrik fil med flingor, två mackor med smör och pålägg och dricka så måste jag äta ett dubbelt mellanmål två timmar senare, alltså en macka med smör och pålägg, en tallrik fil med flingor och frukt och sen dricka. Två frukostar blir det ju nästan som. Skulle inte det ta emot för en frisk människa också?