Som i ett dåligt förhållande. Ja, det är faktiskt så den här sjukdomen fungerar på något sätt.

 

Du och jag är som i ett dålig förhållande. Varje dag skadar du mig genom att viska att jag inte duger, att jag är värdelös, att jag är ful och alldeles för fet för att ens vara värdig att existera. Så mycket negativa kommentarer jag egentligen gett mig själv har gjort att jag idag inte är hel. Fast du behandlar mig såhär vill jag ändå ha din kärlek. Jag ville att det skulle bli som du lovade. Du och jag föralltid, jag skulle må så bra och hela mitt liv skulle blir perfekt. Men ingenting blev som du lovade, inte alls. Istället förstörde du mitt liv. Ändå vill jag ha din kärlek. Jag har blivit som smått beroende utav en speciell slags ledsamhet och ångest. Den sorten bara du kan skapa. Fast helst av allt vill jag bara att du ska försvinna, jag måste bara inse det själv. Du gjorde så att min familj och mina vänner sakta men säkert fick se mig gräva min egen grav. Som tur är fick jag hjälp innan jag begravdes halvt levande. Du hann aldrig riktigt dit du ville. Ska jag vara ärlig kommer jag aldrig så som ta ett steg emot den där redan grävda graven igen. Aldrig. Jag ska istället bort från dig. Jag ska till livet!

 

Nu tycker n isäkert att det är låter som om jag lider av Schizofreni. Det kan jag säga direkt att jag inte gör men ändå dras man åt två olika håll hela tiden. Svårt att beskriva för er som själva inte gått genom det. Jag tyckte själv att det lät helt stört innan jag själv blev sjuk faktiskt.