Ofta känner jag mig hjälplös. Jag vill förändra så mycket saker samtidigt som jag vill hålla kvar allt. Jag vet inte vad som bör förändras och vilket jag borde hålla kvar. Just nu är jag inte den jag önskar att jag vore. Jag vill inte att världen ska se mig som jag är nu, för jag känner inte igen mig själv. När jag förändrat allt. När jag är frisk och mår bra, då ska jag aldrig bli den jag idag är igen.

Just nu för stunden mår jag bra. Det känns bra inom mig. Ibland kan jag vara så ledsen att jag knappt kan stå upp. Ibland håller jag så mycket känslor inom mig att det liksom snurrar. Ibland vill jag bara gråta men drar tillbaka tårarna innan någon ser. En dag ska jag låta alla dessa tårar falla, men inte idag. Jag är inte riktigt redo för att släppa ut allt ännu. Jag ska försöka att bli stolt över den jag är först. Som Lady Gaga sjunger "I'm beautiful in my way cause God makes no misstakes". Kanske måste jag sluta äcklas av min egen spegelbild och inse att jag faktiskt är okej. Jag kanske inte är bäst och perfekt, men behöver man vara det för att duga? Nej. Jag är okej.