Jag vet inte hur man försöker bli frisk på riktigt. Alltså verkligen försöker. Jag äter allt det som mina föräldrar säger att jag ska äta, ibland kommer tårar, skrik och alldeles för mycket ångest både innan och efter, men jag äter. Fast ingenting annat förutom att äta gör jag ju för att bli frisk. Jag vet att jag borde sätta mig emot alla sjuka tankar och tvång som hela tiden kommer, men det är alldeles för svårt att klara det på egen hand. Innan sommaren fick jag mycket hjälp av min behandlare K vid just dessa punkter. Hon hjälpte mig speciellt med det varje gång jag var på Scä själv, sen så smsade jag henne ibland och hon hjälpte mig att vända hela tanken. Nu är det semester och jag kan inte få den hjälp jag behöver, och kraften att sätta mig emot allt det där själv har jag tyvärr inte. Jag vet inte hur jag ska göra... Jag vill så gärna, men jag kan inte.