Idag är det alltså sagt att man ska ha otur. Fast nja, tror inte riktigt på sånt där. Nu är jag hemma i min stad igen, Stockholm. Åker igen om fyra dagar eller något så det är lugnt.

 

Tog en promenad idag efter frukost, alldeles själv. Brukar inte gå själv beroende på att jag inte får men nu gjorde jag det i alla fall. Jag trodde att jag skulle klara av det hur bra som helst, men riktigt jobbigt blev det faktiskt. Jag gick en liten stund först utan några problem, men nästan direkt började anorexin mana på om att jag skulle börja springa. Kriget startade i mitt huvud, rösterna skrek och det blev tillslut för mycket. Fick hjärtklappning och var tvungen att sätta mig ner, jag ville inte springa, det var anorexin. Där vid diket precis intill vägen satt jag tills jag lugnat ner mig lite och kunde fortsätta min promenad i rask takt.