En dag ska jag bli frisk. Jag vet att jag kommer komma dit en dag, måste bara bestämma mig på riktigt. Men än så länge är jag inte riktigt redo att lämna ätstörningen. Eller är det just det jag är? Kanske blir man aldrig helt redo? Kanske är det nu jag ska bestämma mig och faktiskt hoppa? Hoppa rakt ut i livet. Jag vet inte. Allt känns så konstigt, har funderat hela morgonen på hur jag skulle kunna beskriva för er hur jag känner. Men det går inte, finns inga ord. Att skriva tom, ledsen och förvirrad beskriver bara en tusendel av allt jag har inom mig.

 

God morgon förresten! Jag har ångest. Nej förlåt, jag ska inte vara sån nu. Hm... morgonen har varit ganska så jobbig, hoppades bara på att mormor och morfar skulle glömma bort mellanmålet. Var så glad när klockan passerade 11 och de fortfarande inte hade sagt något om det, men rätt som det var kom mormor på det och slängde fram en macka och ett glas mjölk på bordet. Fan. Nejnejnej, vad skriver jag ens! Åh. Jag vill ju bli frisk. Förlåt. Herregud vad ja svamlar. Återkommer när jag mår lite bättre. Så länge får ni nöja er med ett osammanhängande inlägg, och en dålig WebCam bild på det också, kanon.