Har ätit frukost nu. Skulle känts okej men nu när jag vet att det snart är ett mellanmål till som nästan är lika stor som frukosten känns det inte okej. Ursäkta att jag ha hakat upp mig på det här, men jag klarar det inte länge till.

 

Nu är jag som sagt vaken. Natten har varit ett helvete. Fått 2 och en halv timmes sömn, vet inte vart jag ska ta vägen. Ångesten har hållt mig vaken så gott som hela tiden. Fattar inte vad jag gör för fel. Men det är inte så lätt att somna när ångesten river inuti och alla tankar bara snurrar. Tror inte att mormor eller morfar märkte något av vad jag har hållt på med i natt vilket känns skönt. Det var ingen som påpekade det vid frukosten åtminstone. Jag vill så gärna må bra, men jag är för rädd. Orkar inte med mig själv länge till. Vad gör man när man nått den gränsen? När man verkligen inte står ut med sig själv längre? Sin kropp, personlighet, utseende, handlingar... ja, allt. Vad gör man?