Om exakt ett år så är sommarlovet snart slut igen, och jag ska strax börja gymnasiet. Jag mår bra, lever, är lycklig. På morgonen åt jag en god frukost av det jag ville ha, jag åt det jag var sugen på. Efter det tog jag en springtur. En springtur för att jag tycker om att springa och träna, inte för att förbränna. Ikväll så ska jag ut och grilla med mina vänner nere vid sjön, och bara mysa hela kvällen. Inte en sekund kommer jag ägna åt att undvika mat. Jag kommer äta det jag vill ha med vetenskapen om att jag är fin som jag är, och därför inte behöver förändra mig för att duga. Jag påstår inte att jag kommer älska mig själv, för det är väldigt ovanligt i tonåren, men jag kommer acceptera mig själv. Jag är jag. Serveras det efterrätt på en middag kommer jag äta den för att det är gott. Helt utan att någon tvingar mig eller ångest efter. Jag kommer fika när andra gör utan att försöka slippa undan. Kanske kommer jag till och med ta en bit till av kakan ifall jag känner för det.

 

Dit jag ville komma med det här inlägget var att om ett år ska jag vara frisk. Då ska jag vara en riktig tonåring och faktiskt leva. Åka utomlands med mina vänner, skratta, fika, bada, äta, men framförallt L.E.V.A. Och jag är helt säker på att jag kommer klara det, för jag vill klara det. Bara man vill så kan man.