Att våga må bra låter kanske som det enklaste som finns för en frisk människa, men för mig och för många andra är det bland det svåraste. Jag vågar inte riktigt känna glädje. Eller jag vågar känna glädje men jag kan inte riktigt erkänna det för mig själv. Jag är inte värd att må bra, jag är inte värd att skratta, jag är inte värd...eller vänta. Varför skulle just JAG inte vara värd allt det där som är så självklart att alla människor är värda? Varför ska jag straffa mig själv på olika sätt för att jag känt glädje under dagen? Det är inte bra, det är inte friskt. Jag måste sluta.