Ett långt möte på scä har idag genomlidits. Med blicken fäst i golvet och intet om vartannat passerade tiden ohyggligt sakta.

Mitt i mötet begav vi oss till läkarrummet för att ta vikt. Tankarna var många och omöjliga att kontrollera. När jag klev upp på vågen och insåg att den visade neråt igen var jag nära på att börja skratta. Ett lyckorus spred sig i hela kroppen, som en paus från alla dystra tankar lyftes jag flera meter upp i luften. Väl tillbaka i samtalsrummet blev jag utfrågad om tjuvträning och andra fusk. Mötte inte hennes blick, skakade istället på huvudet som en oskyldig förnekelse av det hon just påstått. Jag vill bara bli smal.