Måste väcka mig själv till liv

Idag mår jag inte alls bra. Känner att boggen blivit mycket mer negativ den senaste veckan, men jag kan inte hjälpa det. Jag mår sämre nu än för ett par veckor sedan. Tror faktiskt att det har med skolan att göra, jag ororar mig så mycket för hur allt kommer gå.
 
Skulle träffat tre kompisar i stan idag, så skulle vi äta lunch och shoppa. Fast så blev det inte. Alldeles nyss så avbokade jag, orkade helt enkelt inte vara social idag. Bestämde mig för att istället stanna hemma, försöka väcka mig själv till liv och förhoppningsvis få i mig alla måltider. Har redan brutit ihop tre gånger nu på förmiddagen, så har inte så mycket krafter kvar. Mamma satt med mig till melliset och sa att hon var helt slut, att hon älskar mig över allt annat men att hon snart inte orkar mer. Det gjorde ont. Jag älskar henne också även fast jag håller på med allt och inte visar att jag bryr mig om henne på något sätt.
 
Funderar på vad jag ska göra med den här dagen för att få tiden att gå lite fortare... Måste ändå göra något. Om jag bara sitter här på mitt rum och stirrar in i väggen, vilket jag kan tänka mig att det kommer sluta med, så går tiden så långsamt. Plus att jag kommer få ångest för att jag spenderat dagen alldeles för passiv. Har redan varit på Ica Maxi och handlat lite, det gick ändå bra för det var inte så mycket folk en måndagsmorgon. Mamma jobbar kväll idag också... Undra ifall jag måste äta eftermiddagsmelliset själv? Jag skulle kunnat klara det ifall det var en sån dag då jag kände mig stark, motiverad och peppad, men nu vet jag inte. Kan inte tänka mig själv sitta där och tugga på en macka eller likannde som jag förberett själv. Men tanke på att mamma hade något i stil med panik när jag berättade att jag skulle äta med mina kompisar på stan så tror jag ändå inte att hon låter mig ta ansvaret själv. Ni skulle sett henne i morse när jag berättade... Hon tänkte ringa till mina kompisar och be dem kolla så att jag åt ordentligt och allt. Jag orkar inte. Jaja, antar att hon bara bryr sig men det är inte direkt så att jag känner att jag kanske skulle kunna klara mig själv när hon håller på så.
 

Kommentarer
Postat av: Em

jag tycker ändå du gjorde rätt som avbokade. när jag var som sjukast umgicks jag inte med nån - låg bara hemma på helgerna, och visst det var tråkigt, men ibland måste man fokusera på sig själv, det tar mycket krafter! skjut upp det till en dag när du verkligen känner attd u vill och orkar istället!

2012-08-20 @ 19:13:25
URL: http://addictedtorunning.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback