I förmiddags berättade mamma för mig att min läkare från Scä hade ringt till pappa igår. Han hade sagt att jag inte alls fick börja träna ännu. Det kändes som om hela min värld rasade. Jag hade längtat efter att få gå ut och springa snart, längtat efter att få vara med på skolidrotten, men nej. Anledningen var att min kroppsvikt fortfarande är för låg i förhållande till min längd och att man ska vilja träna för att man mår bra utav det, inte för att förbränna. Fast jag, Tove, vill också träna. Såklart att jag tänker på förbränning såfort jag går eller såfort jag rör mig, men jag mår ändå bra utav att röra på mig.

Allt jag vill är att springa och få bra kondition igen. Jag vill bli vältränad, och få muskler. En dag ska det vara jag som tar en springtur på morgonen.