Att jag från första början tvivlade på mig själv, att jag lät mig slukas av anorexin, att jag valde att bli smal framför att leva. Alla dessa beslut kommer jag få ångra livet ut, men samtidigt är det försent att ändra det nu. Man ska inte älta beslut som redan tagits. Trots alla nya erfarenheter jag fått och trots allt som kommer göra mig till en starkare människa i framtiden så ångrar jag mig så in i helvete nu. Jag ångrar att jag inte sa till någon och bad om hjälp så fort livet började bli jobbigt. Kanske hade jag inte sjunkit så djupt ner i ätstörningen som jag faktiskt gjorde då... Kanske.