Känns som om alla mina senaste inlägg blivit så tråkiga och ointressanta. Kan bero på att jag är rätt så tråkig och ointressant kanske..? Skriver åtminstone. Egentligen är jag så förvirrad man kan bli nu. Nyss skrev jag ett brev till pappa som jag planerade att lägga på hans kudde, men lika snabbt som brevet var klart ångrade jag mig. I brevet bad jag om förlåtelse för att jag är jag och allt jag ställt till med. Bad om förlåtelse för att jag är sämst. Min pappa är så fin, men just nu är han så obeskrivligt ledsen. Det gör ont att se i hans blick hur dåligt han mår... Han är uppgiven och allt är mitt fel. Jag önskar att jag bara kunde säga förlåt till honom och alla andra, men ett jäkla ord räcker inte. Fan för mig. Ska snart gå och sova tror jag trots att klockan inte är så mycket. Eller sova vet jag inte, men försöka. Hela nätterna ligger jag under täcket och hatar mig själv. River upp mina ben för att jag är så vidrig, slår mig själv i magen samtidigt som jag hoppas på att allt bara är en dröm och att jag ska vakna snart. När jag upptäcker att allt som händer faktiskt är verkligt vet jag inte vart jag ska ta vägen. Om jag hade haft vingar hade jag flugit iväg för länge sen.

 

Glöm inte att alla ni är så sjukt fina! Läser era kommentarer, kollar era bloggar och ser vilka fantastiska människor ni är allihop. Det är ofta som jag klickar mig in på era bloggar utan att lämna en kommentar. Det beror på att jag inte vet vad jag ska skriva. Skulle vilja få med så mycket i en liten rad. Jag blir rädd för att inte räcka till. Tänker att ni såklart inte vill ha en kommentar av mig... Jag skulle på riktigt vilja träffa er alla och bara ge er en stor kram. Ni är så fina. Precis, du med!