Sista Calshaken?
Det är möjligt att det är den sista Calshaken föralltid som jag dricker ikväll. Det finns en möjlighet, och jag skulle tro att den faktiskt är väldigt stor. På torsdag har jag "stormöte" på Scä. Där kommer båda mina behandlare vara med, min läkare, mamma, pappa, jag och sen även några andra från heldygnsvården och barn och ungdoms mottagningen på Scä. På torsdag ska jag väga mig och allt det där först, sen så ska vi bestämma om jag måste fortsätta med Calshaken eller om min kropp kanske klarar sig på endast vanlig mat nu. Om jag ska få slippa den måste jag ha gått upp X-antal kg under dessa två veckor. I morgon vet jag i alla fall att jag kommer slippa dricka den beroende på att jag ska sova hemma hos en kompis tillsammans med några andra kompisar. Jag tror knappast att mamma kommer tvinga med mig en Calshake då, för jag kommer ändå inte dricka den i så fall. Jag tror att jag gått upp mer än vad jag behöver de senaste veckorna. Känns hemskt, men jag måste stå ut. Innerst inne vet jag att det är rätt väg.
Jag vill ha gått upp så att jag slipper Calshaken, men samtidigt skulle det kännas hemskt att ha gått upp så mycket. Jag måste ju vara normalviktg nu, större än vad jag är nu kan man ju inte behöva vara. Jag hoppas i vilket fall att jag slipper ta med denna shake till Thailand i sommar. Om min läkare säger att jag måste fortsätta dricka den kommer jag bryta ihop. Bokstavligen.
Nu står Calshaken framför mig och jag ska vilken minut som helst börja dricka. Känner hur klmpen växer i magen. Igår tog det hela två timmar att dricka den igen. Lämnade kanske 2 matskedar beroende på att jag mådde så fruktansvärt illa. Bättre att lämna lite än att faktiskt råka kräkas upp allt sen. Det kändes på riktigt som om det skulle ske, ingen överdrift. För er som inte redan vet det så äter jag även en macka till Calshaken! Wish me luck. Nu kör vi!
Träningskläder!
Träningskläderna är på! Haha. Trivs så otroligt bra i mina gamla springtights, åh herre vad jag saknar. Tyvärr får jag fortfarande inte träna alls, men man kan ju låtsas. Allt jag vill är att träna nu, känna fysisk utmattning. Alltså träna utan tvång, bara för att det är skönt och otroligt kul. För hur roligt är det egentligen att sätta på sig träningskläderna och bara sitta här hemma..? Nja... Måste bli frisk nu så att jag får börja igen! Borde snart vara normalviktig, har ändå gått upp 10kg sedan i höstas... Längtar helt stört mycket, går inte att beskriva! Skulle egentligen kunna skriva en hel Bibel om hur mycket träningen betydde för mig. Det är som om Scä tagit halva mitt liv ifrån mig. Nu ska jag inte svamla iväg för mycket här, men har verkligen tråkigt.
Stadsvandring
Vid 8.10 samlades vi vid skolan, åkte sedan tillsammans till Gullmarsplan och tog där efter tunnelbanan till Slussen. Precis utanför, vid Södermalmstorg mötte vi upp några andra som valt att ta sig dit själva. Vi delade sedan in oss i lag om 2-4 personer. I mitt lag ingick Kia, Helena, Emila och så jag förstås. Vi fick ett papper med några uppgifter som vi skulle lösa eller vad man ska säga. Bara för att jag såg min chans till lite "träning" så låtsades jag vara helt sjukt taggad på denna stadsvandring. Sa att jag ville vinna och sa hela tiden åt de andra att gå fortare. I själva verket brydde jag mig inte ett skit om att vinna, ville bara röra mig så mycket som möjligt. De gånger vi gick fel och alla belv helt trötta blev jag istället glad, jag fick ju gå ännu lite längre än vad det var tänkt...
När vi hade gått klart rundan skulle vi äta matsäck. Men ingen annan hade med sig... Tillslut bestämde sig alla för att gå till Sandy's och käka typ en baugette med fyllning, sallad eller focaccia. De flesta beställde focaccia med mozarella och parmaskinka eller foccacia med kyckling och fetaost. Måste säga att det såg helt sjukt gott ut. Men vitt bröd och massa ost...nej. Längtar tills jag vågar vara spontan och äta det som ser gott ut. Jag satt där bredvid och kollade på när alla andra åt. Efter ett tag frågade Kia mig om jag inte skulle äta min matsäck. Hade bestämt mig innan för att inte göra det, jag kunde ju lura alla och säga att jag redan ätit eller att jag skulle äta sen. Men jag åt efter ett tag. Åt upp allt. Men är det konstigt..? Vi hade ju promenerat i säkert två timmar, min kropp behövde lunch. Alla behöver lunch för att orka. När jag ätit fick jag självklart lite ångest men jag tror det kändes mycket bättre än om jag inte hade ätit. Drack dock inget vilket mamma är väldigt förbannad över nu... Hon hittade nämligen min fulla dricka i väskan. Så nu sitter jag här och har precis druckit ett glas juice som kompensation för det. Alltså har jag följt matschemat helt idag trots att jag varit på utflykt!
Snart ska jag klippa mig också... Blir nog bra, sådär innan avslutningen.
En lägtan någonstans
Söndag
Efter lunchen åkte mamma och jag en sväng till Farsta Centrum, då kom ångesten ett tag. Alla dessa speglar, alla dessa människor, alla dessa fik, alla dessa restauranger, alla dessa storlekar överallt... Fick hjärtklappning och kände mig yr. Satte mig på en bänk och vilade en stund, sen åkte vi hem. Alltså inte en så lyckad shoppingtur. Väl hemma tog jag en promenad med hunden igen, satt sedan i soffan och grät samtidigt som melliset intogs. Nu är det snart middag, tror det blir köttfärssås med spaghetti. Gott men ändå ganska jobbigt. Idag ska jag försöka utmana mig själv också när jag äter. Ska klara att äta på max 20min. Äter alltid mellan 35-45 vilket inte var okej enligt mina behandlare. SÅ idag känner jag mig redo för att anta den utmaningen.
Detta var dagens eftermiddagsmellis! En glass, min favorit glas också. Jordgubbscornetto. Om ni inte har smakat den borde ni absolut göra det! Helt sjukt god enligt mig!
Laga mat
Har inte lagat mat på hur länge som helst. Dels för att jag inte har velat men också för att jag inte har fått lov. Men alldeles nyss så skulle jag bara göra marinaden till köttet ikväll. Hjärtat slog hundratals slag i minuten kändes det som. Illamåendet och ångesten smög sig sakta men säkert på, men ändå stod jag kvar där och rörde i alla kryddor. Tillslut orkade jag inte mer. Sprang därifrån, in på toaletten och spolade ansiktet i kallt vatten så att tårarna inte skulle komma. Nu sitter jag här på mitt rum med stängd dörr och mår mer illa än någonsin, kräkas är vad jag vill. Såklart ska jag inte det, måste stå emot. Snart är det mellis också...
Snow white and the huntsman
Ska snart iväg på bio som börjar 15.30, Snow White and the Huntsman. Ska se den med bästa Fanny (fannywinblad.blogg.se). Hoppas att jag kommer på lite bättre tankar då. Har inga planer för helgen vad jag vet vilket gör allt ännu lite jobbigare. Trodde att jag hade planer ända tills imorse... Nu ska jag må bra, det ska jag! Försöka att njuta av en helg med ledighet, något jag inte gjort på länge. Jag förknippar helg med ångest och panik. Hoppas filmen är bra, det är premiär idag också! Och vackra Kristen Stewart spelar en av huvudrollerna! Ta hand om er, bloggar mer när jag är hemma.
Svar på kommentar
Smoothie är verkligen så gott samtidigt som det är väldigt fräscht. Tyvärr vet jag inte något annat sätt med tanke på att allt verkligen ska krossas. Men ni har inte en vanlig stavmixet heller då? För det funkar i så fall lika bra. Annars finns det massor av billiga mixers att köpa lite var som helst <3
Mot livet
Att bli fri från ätstörningar är inte lätt. Det krävs betydligt mycket mer vilja, mod och styrka än vad många tror. Alla som lever med Anorexi eller någon annan slags ätstörning kan ta sig ur det, man måste bara bestämma sig. Att ta steget och våga vilja bli frisk är nog det svåraste, klarar man väl det så är man en bra bit på väg. För att svälta sig själv krävs det en otrolig styrka, jag tycker att alla vi ätstörda borde vända den styrkan till något positivt istället. Använda styrkan och kraften till att försöka hitta oss själva igen. Själv vill jag självklart bli frisk innerst inne, men allt för ofta tappar jag motivationen helt. Vid dessa tillfällen kretsar mina tankar runt saker en frisk människa aldrig ägnar en seriös sekund åt. Jag tänker att det kanske ändå är tryggare där jag står nu. Men när jag tänker efter och låter den riktiga Tove komma fram så vet jag egentligen att det inte stämmer. Ingenting är tryggt här. Jag vet inte hur många kvällar och nätter jag spenderat i fosterställning under täcket gråtande och full av självhat. Morgonen efter mina ångestfyllda nätter frågar jag mig själv ifall det verkligen är såhär en 15årig tjejs liv ska vara.
Nu ska jag bli frisk! Ja, jag ska faktiskt bli det. Jag orkar inte ligga såhär på mitten längre. Att nästan se normal ut men ändå ha alla sjuka tankar kvar. Ja, ska sluta göra helt onödiga saker som gör att jag fortfarande sitter fast här i anorexins helvete. Jag offrade allt jag hade för att ta kontrollen, känna mig vacker och bli perfekt. Men nu börjar jag inse att jag kanske offrade allt jag hade för ingenting. Allt jag strävade efter var perfektion, men jag fick aldrig känna på en gnutta av det. Att vara lycklig och må bra betyder faktiskt mer än att vara så smal att folk vänder blickarna efter en på stan. Ja, när jag vägde som minst var det faktiskt så. Folk vände sig om och granskade mig noga innan de vände bort blicken igen.
Mellis
Ätit mellis nu för ungefär en timma sen. Bara för att jag var på Scä imorse missade jag ju ett mellanmål, därför blev det dubbelt nu. Till mellanmål serverades det en smoothie gjort på en banan, naturell filmjölk, frysta hallon och en kiwi. Mums! Åt också en rågkuse med smör och skinka! Är fortfarande helt proppmätt, precis efter jag ätit kändes det som om jag skulle spy... Men gjorde det självklart inte, bara en känsla.
Scä
Imorse klockan 09.00 började mitt möte på Scä. Idag var jag där själv och hade bara samtal med min ena behandlare K. Jag är där varannan gång själv och varannan gång tillsammans med mina föräldrar. Att vi valt att lägga upp det så beror på att jag inte öppnar munnen när mina föräldrar är med. Allt jag får ur mig då är "Mhmm" och "Vet inte". När jag är själv går det lite bättre i alla fall. Idag pratade vi mest om att ja behövde börja äta snabbare. 40 minuter på huvudmålen och 1 timme och 30 minuter på Calshaken var inte okej tider enligt henne. Länge diskuterade vi hur vi skulle göra, men vi kom inte fram till något speciellt. Jag vägrade alla alternativ, men jag var speciellt emot att mina föräldrar ska börja lägga upp tuggor till mig och att jag enbart får tugga varje tugga 15 gånger. Just nu har jag tvångstankar på tuggandet, måste tugga allt 53 gånger exakt. Men jag är alldeles för rädd för att förändra, rädslan stoppar mig. Det sjuka är att jag inte vet vad jag är rädd för, men det skulle inte gå.
Vi pratade även en del om mina förbjudna saker som jag ännu inte vågat prova, pizza och läsk exempelvis. K tyckte att jag, hon och G skulle gå ut och äta lunch någon dag, alltså på restaurang. Hon ville att vi skulle äta pizza. Jag vill verkligen inte, och ifall vi bokar en tid för det tror jag inte att jag kommer dyka upp. Pizza är bland det mest förbjudna någonsin för mig. Men det är också en sak man måste komma över å andra sidan, får se hur jag gör.
För er som undrar och aldrig har varit på Scä så ser det ut såhär i mobila-teamets väntrum. I alla fall om man sitter där jag sitter, i soffan. Jag sitter alltid på samma ställe, i härnet av soffan som är närmast dörren. Är den platsen upptagen får jag typ panik, då står jag upp och trampar istället. De andra stolarna är sjukt obekväma enligt mig, och sen så är jag en vanemänniska. Känner mig inte trygg på någon annan plats heller.
Svar: Frågestund
Vet inte om du redan har svarat på frågorna. Men jag frågar på ändå!
1: Hur gammal är du? :)
Jag år 15år gammal. Född 1997 i februari.
2: Hur ser ditt matschema ut?
Jag äter enligt SCÄ:s matschema fast med en extra calshake (näringsdryck) på kvällen. En vanlig dag skulle kunna se ut såhär:
07.00 – FRUKOST – 1 macka med smör och ost, en macka med smör och skinka, en tallrik yoghurt/fil med flingor och sen 2dl juice att dricka.
10.00 – FÖRMIDDAGSMELLIS – 1 macka med smör och skinka och 2dl mjölk att dricka.
12.00 – LUNCH – En normalportion av både kolhydrater, kött och grönsaker. Till det dricker jag 2dl mjölk.
15.00 – EFTERMIDDAGSMELLIS – Brukar oftast dricka en smoothie här. I min smoothie har jag i så fall en banan, frysta jordgubbar, 1 kiwi och yoghurt/filmjölk. Annars brukar jag ta en tallrik frukt med fil och flingor.
18.00 – MIDDAG – En normalportion av både kolhydrater, kött och grönsaker. Till dricker jag 2dl vatten.
21.00 - KVÄLLSMÅL – Här på kvällen måste jag dricka en Calshake, men också äta antingen en macka eller en müslibar. Calshaken innehåller massa saker så som fett, kolydrater, salt och socker så att jag ska gå upp i vikt. Efter svälten klarade min kropp inte att återhämta sig med hjälp av bara mat, därför behöver jag den nu.
3: Dricker du ND´s?
Jag dricker Calshake som är en typ av näringsdryck. Är dock något större och innehåller mer än en vanlig…
4: Har du långt kvar till ett normal BMI?
Just nu ligger mitt BMI på 17,18 vilket betyder att jag fortfarande är lite underviktig men inte något extremt. Men jag har gått från ett BMI på 13,72 till 17,18 vilket känns rätt så hemskt nu när jag tänker på det… Fast egentligen är det bra, för jag måste gå upp i vikt för att kunna bli frisk!
5: Favoritmat?
Definitivt thaimat måste jag säga! Älskar stark mat och sen kyckling, ris och grönsaker, det kan knappast bli bättre! Men gillar också grillat väldigt mycket, och sen tacos såklart ;)
6: Bästa frukosten?
Nu tänker jag utanför matschemat… Då skulle den bästa frukosten vara massa gott bröd med olika pålägg, en stor tallrik yoghurt med flingor, apelsinjuice, frukt och massa saker! Frukost har alltid varit mitt favoritmål på dagen, även nu är frukost det jag har lättast för.
7: Vad ska du göra i sommar?
I sommar ska jag försöka njuta så mycket av livet som möjligt. Måste fokusera på att glömma alla jobbiga tankar så att jag förhoppningsvis kan börja skolan fullt ut till hösten. Sen ska jag även åka till Thailand om inte så lång tid, det blir även sommarlandet, Gotland och umgås med vänner skulle jag tro! Hoppas på en fin sommar med massa bad, sol och glass.
8: Hur länge har du vart sjuk?
Jag har inte riktigt insett att jag är ”sjuk” ännu måste jag ändå säga, men det är jag och jag måste bara våga inse det snart. Tidigt våren 2011 började allting lite smått, men det blev inte extremt för än hösten 2011, det var då jag gick ner mer än 10kg på bara några månader. Så ungefär ett år har jag spenderat med anorexin. Läs mitt första inlägg som jag tror att jag döpte till ”HEJ” ifall du vill veta mer exakt.
Det här är kanske en lite konstig fråga, men jag undrar hur du ser på andra människor? Tänker du att dem ser tjocka/normala/smala ut osv, även om dem är större än dig?
Och sen, hur gör du med det du missar i skolan? Du går väll inte hela dagar (eller jag kanske har missuppfattat det?) så tar du hem och jobbar med allt, eller hur gör du?
Kram!
Inte alls en konstig fråga, jag förstår verkligen! Jag ser nästan aldrig en människa som jag verkligen tycker är tjock. Jag äcklas aldrig utav någon annans kropp än min. Alla är fina på sitt sätt och exempelvis när jag går på stan ser jag verkligen hur fina alla är. Men sen när jag kommer hem kan jag gråta över hur ful, äcklig och tjock jag själv är. Det är tyvärr så sjukdomen fungerar, man har väl en skev bild av sig själv.
Jag har missat en hel del i skolan under den här terminen, måste nog ta igen det nästa termin om jag mår bättre vilket för tillfället känns väldigt jobbigt. I början av denna termin hade vi ett möte med skolan där vi skulle bestämma hur mycket jag skulle göra i skolan och så. Själv är jag en väldigt prestationsinriktad person vilket gjorde att jag vägrade att göra mindre än alla andra, kände att jag fortfarande måste prestera på topp. Jag var inte heller ”värd” att få ta det lugnare ett tag. Jag pluggade alldeles för mycket, hela nätter ägnade jag åt det ibland. Men jag kom ingen vart. Hela tiden svävade mina tankar åt fel håll, matmatmat. Så nu i slutet har vi dragit ner på allt skolarbete, gör inte ens hälften av vad mina klasskompisar gör. Det är skönt men samtidigt har jag sån sjuk ångest över det… Kraaam!
Kommer inte ihåg om du skrivit detta, men jag frågar iallafall! :)
Hur började din ätstörning?
Din blogg är superbra!!!
Kämpa på! Du klarar det! :) vet hur det känns...
Min ätstörning började nog med att jag ville vara bäst på allt. Jag ville ha bäst betyg och prestera bäst på träningarna. När jag märkte att det inte alltid funkade fick jag panik. Efter träningarna kunde jag gråta bara för att jag inte riktigt fick till löpsteget i kurvan och så vidare. Tyckte att allt jag gjorde var hemsk, och vad jag än gjorde så skulle jag kunnat göra bättre. Min lillebror är också väldigt väldigt väldigt duktig på fotboll. Han började i ett bättre lag och utvecklades en massa inom sin idrott. Hela tiden önskade jag att jag var lika bra som han fast på det som jag höll på med. Allt var kaos i mitt liv. Sen såg jag öppningen, maten. Jag kunde ju ta kontroll över den. Tappa några kilo, bli lite bättre, lite finare, lite mer vältränad. Allt skulle bli perfekt. Sen var jag fast, och 15kg senare var det inte lika roligt längre.
Åh vad glad jag blir att du tycker om min blogg, det får mig att vilja fortsätta! Jag ska kämpa på tills det sista, det lovar jag. Tolkar din sista mening som att du också har ätstörningar, kämpa på du också i så fall. Kram!
Hur länge har du gått på behandlingen nu? Och hur många kilon är det kvar till din målvikt? Vad är din målvikt? Kram på dig älskar din blogg!!
Jag har gått i behandling i 6 månader nu. Började i början av december 2011. Min målvikt ligger mellan 54-57kg. Så får se vart jag landar! Kul att du älskar min blogg :D Kram på dig.
Hej!
Jag kämpar för samma som du och jag vet hur jobbigt det är önskar att man skulle kunna ställa upp för varandra, men du har inte lust att lägga upp vad du äter om dagarna? Tror de skulle va dom ett peppande att visa att vi andra också kan äta de utan att känna ångesten . Du peppar med mat bilder och vi peppar dig med kommentarer , ha de bra och styrke kramar till dig !
Åh vad tråkigt att höra att du kämpar dig genom samma helvete som jag. Men jag vet att det kommer bli bra en dag för oss båda, det måste det bli. Det gäller bara att hitta modet, kraften och viljan så klarar man det. Jag jobbar på det just nu!
Jag har börjat lite mer med matbilder nu på sista tiden men jag ska verkligen försöka lägga upp ännu mera. Tack, styrkekramar till dig också!
Jag undrar:
Hur gammal är du? (ja vet att du är 15 men 96 eller 97?)
Jag är som sagt 15 år, och är född 1997 i februari.
Va gillar du för musik? :)
Jag gillar Melissa Horn, Kent, Markus Krunegård, Håkan Hellström, Laleh och så vidare. Lite i den stilen alltså. Men sen gillar jag såklart lite mer party-musik ibland vid rätt tillfällen. Men dem ovanstående är det jag lyssnar på på vägen till skolan, när jag har ångest, behöver känna trygghet och så vidare.
Va tycker du om att göra på fritiden? :)
Den här frågan ska jag verkligen försöka svara på utan anorexin. På fritiden gillar jag att umgås med fina människor, shoppa, fika, baka, skratta, vara ute, promenera, träna, sola, resa, måla naglarna (haha) och massa andra saker!
Vad vill du gå för linje på gymnasiet?(hah svårt att veta men om du är 96 har du ju valt nu :)
Kram :)
Har lite smått panik över det här faktiskt, för jag har verkligen ingen idé om vad jag vill gå. Tror att jag kommer välja någon bred linje där man sedan kan bli vad som helst. Men när jag blir stor vill jag nog jobba med att hjälpa andra människor. Tror jag vill hjälpa ätstörda killar och tjejer till ett friskare liv! Det är mitt mål i livet i alla fall.
Har vart sugen på att prova den baren från Wasa. är den god? :))
Tycker absolut att du ska prova den. Jag har testet två olika smaker, den här med äpple och kanel och sen en med tranbär. Äpple och kanel är min absoluta favorit, super tycker jag. Både god och lätt att ta med sig!
Tack för alla kommentarer! Om ni undrar något mer är det bara att fråga. Vill ni ha kontakt eller mer personlig-stöttning så kan ni maila mig på [email protected]. Där kan jag möjligtvis säga hela mitt namn så kan ni adda mig på facebook eller likande om ni känner för det, och så kan vi prata och stötta varandra! Vi klarar det här, tillsammans.
Inga planer
Jag måste ta tag i sånna här dagar! Hitta på något att göra...men jag vet inte vad. Är alldeles för trött för att orka umgås och vara social idag igen. Tyvärr. Något jag saknar är att orka vara glad och social flera dagar i streck. Men bara för att min kropp var glad och kände hopp några gånger igår känner jag mig helt utmattad. Som om jag skulle behöva sova 2 veckor i streck för att piggna till. Får se vart denna dag leder mig, hoppas att ni får det bra i alla fall!
UPPDATERING: Nu har jag varit på en kort promenad med mamma (den enda "träning" jag får varje dag). Nu är det dags för lunch och sen ska pappa och jag faktiskt åka in till stan och se på bio! Kommer bli mysigt. Oroar mig bara för om han kommer tvinga mig att äta exempelvis godis där...
5 juni 2012
Dagen har varit både bra, rolig, kul, jobbig, krävande.... och så vidare. Blandat helt enkelt. Dock blev denna dag inte riktigt som vi planerat, men det blev bra ändå! Det här inlägget är sprängfyllt med bilder från måltider och lite annat, så förbered er.
På vägen till museumet hade vi otroligt kul, så mycket har jag inte skrattat på evigheter. Vid Sergelstorg stod några och gjorde reklam för Colgates nya tandkräm genom att dela ut prover. Jag, Evelina och tre killar från klassen fyllde hela Evelinas väska med prover. Haha, herregud. Han som delade ut dem måste tyckt att vi var helt störda. Väskan var så full av små tandkrämstuber att den faktiskt sprack när vi skulle stänga den. Jag tror inte ni kan förstå hur hysteriskt mycket vi skrattade när vi satt där på gatan och fyllde hela väskor med tandkräm.
Som förmiddagsmellis tog jag bara ett äpple... Förlåt. Men det gick verkligen inte med mackan, kände mig alldeles för fet för att äta den, speciellt när ingen annan av mina vänner åt. Åh, dumma mig. Jag borde ha ätit rätt istället.
Efter rundturen på Etnografiska muséet var det dags för matsäck utanför. Med mig hade jag kycklingsallad med kyckling, bladspenat, småtomater och quinoa i tre olika färger. Hade även någon yoghurtsås att ha på. Maten var god men jag klarade inte av att äta upp exakt allt, det måste jag erkänna. Lämnade inte mycket men det kändes onödigt att äta när jag visste att någon egentligen inte hade någon koll på ifall jag gjorde det eller inte.
Planerna var ju från början att jag och några kompisar skulle åka direkt från Etnografiska till Grönan för att kolla på konsert, Albin Gromer. Men smart som Kia är så hade hon glömt sitt batteri till kameran, då blev vi tvungna att åka hem till henne och hämta det. När den här bilden togs var vi på väg in till stan igen efter att vi hämtat batterier.
Melliset bestod av en müslibar från Wasa med smak av äpple och kanel samt lite apelisin MER att dricka. Jag åt det samtidigt som vi väntade på bussen. När vi kom fram till Slussen igen och var på väg ner mot färjan så började regnet ösa ner. Vi försökte smita upp och gömma oss på McDonalds lite längra upp på gatan för att inte bli blöta, men tyvärr var det redan försent. Vattnet forsade ner på gatorna där vi slaskade genom i vitan converse, skinnjacka och jeans. Inte lite blöta blev vi. När vi stod där inne på McDonalds och insåg att det faktiskt var 5 timmar kvar tills konserten började känndes det inte särskilt lockande att åka dit i blöta kläder i kylan och sitta där och vänta. Istället åkte vi hem till några killkompisar där det bjöds på middag och en massa mer skratt.
Självklart bjöds det på standard-rätten idag igen, tacos med andra ord. Åt två bröd med fylling. Hade planerat innan att bara ta ett, men sen ändrade jag mig. Jag vill ju bli frisk, och ärligt talat så var jag inte mätt efter ett bröd. Jag fixade middagen bra tycker jag ändå, även fast jag fyllde bröden mest med gurka. Tog mindre köttfär än vad jag kanske borde ha gjort, men det får jag tänka på nästa gång. Jag åt ju i alla fall.
Min tallrik efter maten. Det enda som lämnades var en grukbit, en liten bit bröd och lite vätska från tomaterna som rann ut. Till detta drack jag vatten, klarade inte av att dricka Cola som resten av gänget. Har inte vågat mig på det ännu...
Efter maten öppnade Felix chips, och frågade om jag ville ha. Snälla nån.. Kände mig så dum när jag sa nej. Men än är jag inte redo för att äta spontant utöver matschemat, aldrig. Jag skulle inte klara av det.
Melliset blev en tallrik citron yoghurt med AllBran och sen en rågkuse med smör och skinka. Klarar inte av osten Fanny, förlåt. Planerna var ju från början att jag skulle sovit hos Felix också men jag klarade det inte. Fram emot kvällen kom ångesten över mig. Var alldeles matt och slut i både kroppen och huvudet efter en lång dag. Sover hemma iställe vilket känns betydlgt skönare.
Hoppas att inlägget inte blev allt för långt, så att ni inte orkar läsa. Men dagen har varit bra och jag har mått relativt bra hela tiden. Ibland helt AWESOME och andra ögonblick mindre bra. Just nu mår jag inte så bra men jag hoppas på att morgondagen blir bra! Sov gott, och njut av er lediga dag i morgon!
Hur ska det gå?
Jag vet inte hur länge till jag står ut. Som vanligt låter jag mörkret och tankarna sluka mig i ett. Har precis återhämtat mig efter en jobbig halvtimme. Har gråtit ner i kudden så att ingen ska höra. Jag vill må bra. Därför försöker jag spela glad under dagarna. Jag ler och skrattar fast det innerst inne gör så jävla ont just nu. Jag vill inte leva i den här kroppen. Vad händer när man inte orkar mer? Kan man ge upp? Jag vet inte, men jag är så nära på att bryta ihop totalt nu. Allt är mörkt, vart tog ljuset vägen? Jag måste hitta upp till stigen igen för just nu vandrar jag genom helt okänd mark. Vet inte vart jag befinner mig. Kan man ens må bra?
Oroar mig inför i morgon också. Hemma är det självklar att jag ska äta, har ingen chans att slippa. Men nu, en dag med eget ansvar. Hur kommer det gå? Kriget i huvudet är tillbaka som förut, ska jag äta eller inte? Jag orkar inte. Vill äta för att inte göra alla besvikna igen, men jag vet inte om jag klarar det. Jag är ju redan alldeles för stor... Fan.
Ta min själ - jag vill ändå inte ha den.
Förlåt mig
I morgon kommer bloggningen tyvärr inte ligga på topp heller beroende på att jag har en hel del för mig. På förmiddagen ska jag och min årskurs på skolan åka på museum tillsammans. Jag tror att det kommer bli riktigt mysigt faktiskt. Vi ska även ha med oss matsäck, och jag har förberett kyckling och quinoa sallad! Efter besöket på museumet kommer jag åka hem en snabbis, äta mellis och så. Sen beger jag mig in till Grönalund för att möta upp två fina vänner. Vi ska nämligen kolla på Albin Gromer som uppträder där i morgon. Äter nog middag där inne tillsammans med dem! Efter konserten åker vi hem tillsammans till några killar från vår skola och sover där. Längtar tills i morgon faktiskt. Det kommer bli en bra dag, och jag ska göra allt jag kan för att inte fuska nu när jag har chansen. Jag måste vinna över sjukdomen. Däremot kommer jag ta bilder på allt jag äter, det lovar jag! Sen lägger jag upp bilderna från dagen nästa dag. Då får ni se allt jag ätit och sen kanske några andra bilder.
Ta hand om er, massa kramar och kärlek från mig till er!
Du är värd mer än du tror
Jag har märkt att det inte fungerar att hålla på såhär längre. Att jag hela tiden klankar ner på mig själv och gråter över hur värdelös jag är. Ingen är värdelös, inte ens jag även fast det känns så ibland. Jag måste börja tycka om mig själv mer, det borde ni också göra. Min behandlare K har många gånger sagt till mig att jag måste bli min egen bästis. Det finns ingen man spenderar så mycket tid med som sig själv, och skulle det inte vara trevligare att umgås med dig själv ifall du blev behandlad väl? Det skulle jag tycka i alla fall. Inte skulle jag säga till mina kompisar att de var för feta för att ens visa sig, att de inte var värda maten som serverades, att de var vidriga och äckliga, att jag äcklades av dem och att folk stirrade på dem för att de var så fula... Nej det skulle jag inte. Så varför har jag rätt att skada mig själv på det sättet? Det är som att bli mobbad, fast mobbad av sig själv om ni förstår. Jag ska sluta med det, försöka i alla fall.
Jag trodde att det förra inlägget var det sista som skulle skrivas här men nu är jag tillbaka, haha.
De har rivit våra gator bränt ner lekplatserna där vi hängde som barn
Ja, bilden säger nog allt. Min pappa och brorsa åkte iväg för att kolla på en fotbollsmatch, mamma var på jobbet samtidigt som ångesten kom över mig igen. Jag skrev en lapp, satte på mig mina gummistövlar och en alldeles för stor regnjacka som räckte ner till knäna. Med Markus i öronen traskade jag iväg.
Men jag tränade inte ifall ni tror det. Som jag skrev på lappen så tänkte jag bara. Kastade iväg mina tankar överallt och ingenstans. Satt på ett berg en stund också. Jag undrar vad folk tänker när en tjej med maskara över hela kinderna komma gående med en regnjacka ner tillknäna. Jag undrar vad jag skulle tänkt. Funderade på ifall jag fortfarande ville vara sjuk? Jag kom fram till att jag faktiskt inte vill det. Därför känns allt lite lättare nu. Missade mellis också på grund av att jag "rymde" en stund. Så nu ska jag äta det ca 30min sent. Tror inte att det skadar med en försening på 30 minuter ändå.
Dagens lunch
Idag blev det köttbullar med makaroner. Drack ett glas mjölk till, hade ketchup på och åt lite morötter vid sidan om. Är alldeles för mätt nu, men jag åt upp allt. Jag brukar alltid äta upp men ville bara säga det så att ni visste. Ärligt talat så är det här typ den tråkigaste maten man kan äta enligt mig. Gillar till och med rester bättre. Men nu är det bara att invänta mellis som är snart... Wäää.
Vinden blåser åt andra hållet igen
Hur fort kunde det vända igen? Bara 20min efter att jag publicerade det förra inlägget smög sig ångesten på. Hade panikångest i 3 omgångar under natten. Sista gången jag tittade på klockan slog den 04.37. Antar att jag somnade där någon gång precis innan 5.
Ångesten yttrade sig värre än någonsin. Jag kan inte ens beskriva, ni som själva varit med om det förstår nog. Är fortfarande helt slut och matt i kroppen. Pratade precis lite med pappa vilket resulterade i en hel del tårar. Han sa: "Du mår ju verkligen inte bra utav det här, det vet jag att du själv vet också. Så varför vill du vara kvar här? Prova en helt annan väg istället, våga. Du kan ju knappast må sämre av det än vad du gör nu. Stäng dig inte inne med dina tankar. Bara du kan egentligen styra över dem, så nu måste du ändra på det. Låt inte dina tankar nedvärdera dug själv hela tiden, för du har ingen anledning till det. Du är så mycket finare än vad du tror. Och det gör så ont i mig att se dig så ledsen."
Jag vet att det är jag som måste ändra på mitt beteende. Ingen annan utom jag kan göra det åt mig. Men rädslan stoppar mig. Tryggheten med en ätstörning är alldeles för stor. Allt jag gör blir fel. Jag är fel. Så nära på att ge upp nu, men det är just det allt handlar om. Jag kan inte bara ge upp, jag måste resa mig igen och fortsätta hur jobbigt det än är.
