Regn
Regnet faller, men det är vackert och så fridfullt. Ska nog gå ut snart på en liten promenad. Bli sådär riktigt genomblöt.
Utvilad, typ...
Har sovit helt grymt bra idag jämfört
med de senaste nätterna. Sov 6 timmar, eller kanske 5 med tanke på att jag vaknade en gång på natten. Då låg jag vaken i cirka en timma. Det känns i vilket fall skönt nu. Mina ögon svider inte!
Nu har jag ätit frukost för ett tag sen. Idag blev det havregrynsgröt med äppelmos, en macka med smör och ost, en macka med smör och skinka samt ett glas mjölk. Gröt är så mättande... Jag längtar tills jag får börja välja själv vad jag vill ha till frukost. Nu står allt på lappar, det står exakt mängd, exakt antal. Det står till och med hur mycket smör jag behöver på mina mackor.
Idag åt jag inte upp frukosten ens, men måste ta igen det senare under dagen. Jag lämnade bara en halv macka. Tyckte att pappa hade tagit för mycket smör på den, vilket det var enligt mig. Jag kunde inte ens äta upp.
Idag regnar det igen, men jag gillar det faktiskt. Självklart gillar jag sol mer men regn är väldigt fint det också. Jag älskar alla väder. Idag väntar en stor utmaning på mig, mer om det senare!
Leva eller dö?
Att vara död eller att leva utan känslor är väl ändå samma sak? Jag lyder alla röster i mitt huvud. Rösterna och tankarna slukar mina dagar och upprepar ständigt alla fel jag gör. Hur mycket bättre jag skulle kunna vara. Jag ljuger om allt. Men just nu undrar jag ifall lögnerna ändå är bättre än sanningen. Alla vill veta vad jag känner, men ingenting känns.
Jag drömmer mardrömmar om att jag kommer sitta fast här för alltid, ändå är jag livrädd för att släppa anorexin och komma härifrån. Det här är jag, men ändå känner jag knappt igen mig själv nu. Jag vill vara tunn som luft. Jag vill nästan inte finnas, i princip osynlig men ändå inte. Jag vill vara perfekt. Ja, det är det jag eftersträvar. Perfektion. Fast just nu är jag så långt från perfektion man kan komma. Egentligen finns det inte ens något begrepp som heter perfekt. Alla är bra, det vet jag.
Calories
- I can't eat that.
- Why?
- I'm allergic.
- Oh, to what?
- Calories.
Tack
Blir såhäääääääääär glad när ni länkar mig, tack Sara! <3 Bara för det så får du en länk här av mig
---------> slil.blogg.se <----------------
Ifall ni länkar mig är det bara att säga till så länkar jag er tillbaka! Nu ska jag äta kvällsmål, hörs senare.
Borde inte alla längta efter helgen?
Under helgerna tvingas jag umgås med min familj dygnet runt... Alla i min familj är verkligen jättefina men jag är jävligt trött på att spendera mina dagar tillsammans med någon av mina föräldrar. Herregud, ni som inte själva är ständigt övervakade kan nog inte förstå hur det känns. Jag menar, jag kan inte ens gå upp på mitt rum och läsa utan att mamma eller pappa kommer springande efter och bara "Vad gör du?", "Kom ner istället" och sådär. Även fast det är helt stört jobbigt så vet jag att det egentligen är nödvändigt med tanke på hur mycket dumt jag gör så fort jag blir ensam i bara någon minut.
På lördagar och söndagar vill jag helst av allt inte kliva upp ur sängen. Pappa brukar få dra mig upp, bokstavligen. Har alltid mycket mer ångest under natten till lördag också, för då vet jag att jag fortfarande har hela helgen framför mig. Undrar hur ångesten kommer yttra sig inatt. Jag vill verkligen inte göra något dumt. Vet ni något jag kan tänka på när jag vaknar inatt och känner att jag kanske inte överlever?
Kram
Mellanmål
Detta blev mitt mellanmål - En rågkuse med smör, skinka, paprika och gurka. Till det drack jag ett glas apelsinjuice från God Morgon. Har ni några roliga förslag på mellanmål? Har tröttnat väldigt mycket på SCÄ:s lista med tanke på att jag ätit från den 3 gånger om dagen i snart 7 månader.
Jag är inte beredd att dö än
Idag vet jag att jag kommer slå upp ögonen i morgon igen, dagen efter det och kanske till och med ytterligare några dagar. Jag kan inte påstå att jag lever livet fullt ut, för det gör jag absolut inte. Men en dag ska jag göra det. Den dagen då jag mår bra och är lycklig, då ska jag bara leva och vara som en vanlig tonåring. Märker ni..? Jag kan se framåt.
Det är sommar snart, och jag vill vara med. Så med att jag känner att jag är en del av allt. För jag är inte beredd at dö än, inte än.
1 juni 2012
Skogen är min plats, min trygghet. Det är till skogen jag flyr när allt känns för jobbigt. Idag var det tyvärr väldigt kallt men fortfarande bättre än att vara någon annanstans. Mina händer hade nästan domnat bort efter en stunds traskande genom skogen i min ensamhet. Idag är det den första riktiga sommarmånaden också, juni. Det känns snarare som om vi är en bit in i november skulle jag säga.
Nu har jag ätit lunch precis, det tog nästan 50min vilket är alldeles för länge enligt personalen på Scä. Men måste tugga varje tugga 35 gånger. Får inte heller blanda exempelvis kött och potatis på samma tugga, därför tar jag en tugga kött sen en tugga potatis, en tugga grönsaker och så vidare. Äckliga tvångstankar. Fick en kommentar om ifall jag inte skulle kuna fota och lägga upp det jag äter. Visst skulle jag kunna göra det ibland. Problemet är bara att mina föräldrar inte vet om denna blogg, därför blir det liksom lite konstigt ifall jag ska fota varje måltid. Men kan nog fixa det ibland i alla fall!
Natten
3 och en halv timmas sömn inatt, det här fungerar inte längre. Gick och la mig i sängen vid kvart i elva, då kollade jag facebook, bloggade, kollade andras bloggar och så med min Iphone. Försökte sedan somna. Vid två satte jag in musik i öronen i hopp om att känna lite trygghet. Blev tröttare då men kunde fortfarande inte somna. Sista gången jag slängde en blick på klockan var vid 03:04, antar att jag somnade strax efter det.
Vid 04:37 vaknade jag igen. Kallsvettades som aldrig förr, min T-shirt var helt blöt och när jag satte mig upp och kände efter i sängen var det alldeles blött där också. Jag bytte snabbt till en ny tröja och la mig istället på täcket och sov med en filt över mig. Jag kan inte heller berätta för mina föräldrar eller behandlare om mina nätter för då skulle de tvinga i mig ångestdämpande. På ett möte berättade jag att jag sovit lite halvdåligt några nätter, direkt skrev de ut lugnande/ångestdämpande tabletter. Undra vad de skulle göra ifall de visste hur illa det faktiskt var.. Alltså, jag har redan ett recept på ångestdämpande jag kan hämta ut men som jag vägrar ta. Jag vill inte ha medicin, ska klara mig utan det.
Nu ska jag alldeles strax gå till skolan. Mår inte alls bra idag, kanske har det något att göra med vädret? Jaja, ska försöka börja se allt mer positivt nu. Jag ska verkligen försöka. Men det känns inte så kul när jag precis har ätit världens mest gigantiska frukost, det regnar ute, jag vet inte vad jag ska ha för kläder på mig, jag är trött, känner mig fet och misslyckad... Ska hitta fokus nu!
Då alla ljus är släkta och människan andas fridfullt
Nu är det natt igen. Jag vet inte ifall jag gillar natten eller dagen mest. Båda känns rätt så meningslösa nu. Det jag roar mig med under både dagen och natten är att vänta på att tiden ska passera.
Förlåt för ett alldeles för tråkigt inlägg. Nu ska jag samla lite kraft och inspiration så lovar jag att vara tillbaka i morgon med bättre och intressantare bloggning.
Lista
Att så många besökt min blogg och att jag fick så bra respons på allt jag skrev. Jag kan inte beskriva hur otroligt tacksam jag är för det. Tack alla som tog sig tid att kommentera, maila eller bara besöka. Det gjorde min dag!
Vad gjorde du 09 imorse?
Satt på samling tillsammans med min klass och vår handledare gick igenom allt som skulle göras under dagen.
Vad gjorde du för 15min sedan?
Önskade att tiden skulle gå fortare. Jag vill att det ska bli natt, men jag är rädd för att sova. Jag vill att det ska bli morgon fast jag längtar inte efter något. Vill bara få tiden att gå.
Det sista du sa högt:
"Mhmm"
Vad har du druckit idag?
Juice, mjölk och vatten. Tror att det var allt...
Vad har du ätit idag?
Ojoj...
Frukost: En macka med smör och skinka, en macka med smör och ost, en tallrik yoghurt med hallon och Allbran. Sen drack jag ett glas med äppeljuice.
Mellis: En macka med smör och skinka samt ett glas mjölk.
Lunch: Kötbullar med soltorkade tomater och oregano i, sen potatis och gräddsås till det. Drack även ett glas mjölk.
Mellis: En tallrik med frukt, yoghurt och All Bran.
Middag: Någon tonfiskpasta... Drack vatten till.
Kvällsmål: Har inte ätit detta än men det kommer bestå av en Calshake med smak av choklad och till det en macka eller en müslibar.
Vad var det senaste du köpte?
Om inte glass räknas så var det definitivt ett nagellack.
Vad är det för färg på din ytterdörr?
Viiit
Vad är det för väder hos dig nu?
Väldigt tråkigt väder som man blir alldeles deppig av. Det är mulet, kallt och det känns som om regnet kommer vilken sekund som helst.
Godaste glassmaken:
Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Definitivt!
Sover du tungt?
Det skulle jag inte säga. När jag väl sover så är det väldigt oroligt, vaknar hela tiden med ångest och så.
Favorit klädsel:
Jag älskar alla kläder egentligen! Men just nu är det mjukisbyxor jag kör på mest, beroende på att jag måste dölja mina ben. Fast mjukisar är absolut inte min favorit klädsel. Men jag älskar söta sommarklänningar! Söta toppar med ett par jeans eller shorts är inte fel heller. Men min Kenza
Vad ser du om du tittar till höger?
Allt mitt smink som ligger överallt, hehe ;)
Vad gör dig glad just nu?
Att det finns så mycket fina människor i denna värld! <3
Vad ska du göra härnäst?
Hmmm... Eller jo, om 15min ska jag drick Calshake. Så måste ladda lite inför det så att jag inte får panik.
Höger eller vänsterhänt?
Höger!
Humör just nu:
Nere skulle jag säga. Vet inte vad jag vill... Vill bli frisk men orkar inte leva i den här kroppen. Frisk och normal eller sjuk och smal? Valet borde inte vara svårt, men det är det <3
Favoritlåt just nu:
Elephant - Laleh
Vårens första dag - Laleh
999 - Kent
Jag är en vampyr - Markus Krunegård
Nåt annat än det här - Melissa Horn
Och sen Euporiaaaaaa såklart med Loreen!
Sommarplaner:
Thailand, sommarlandet, släkten, vänner, sola, bada, må bra, leva, glass!
Morgon eller nattmänniska?
Nattmänniska skulle jag nog säga att jag är. Älskar att vara uppe tills väldigt sent, så mysigt! Dock inte mysigt dessa nätter när allt man vill är att sova...
Snarkar du?
Nope
Vad längtar du mest efter just nu?
Att må bra och känna glädje! Och att kunna sova en natt utan panikångest... Och sen något som jag inte borde skriva, väga 39 kg igen. Åh.
Det kan ta slut när som helst, eller vara för evigt
Självklart vill jag bli frisk, det här är inget liv. Att leva med ätstörningar är inte roligt, det är inte lätt, det är inte spännande. Allt jag vill är härifrån. Ändå tvivlar jag ibland. Jag är rädd för att tänka framåt men är ändå livrädd för att fastna här. Jag önskar att jag vore den där starka tjejen som vågar resa sig upp efter alla fall. Men istället ligger jag kvar, livrädd för att falla igen, för det gör så ont. Jag vill kunna spendera min sommar tillsammans med mina underbara vänner, jag vill kunna resa bort utan bekymmer, jag vill kunna ta en glass bara för att jag är sugen på det, jag vill… Jag vill allt, jag vill leva. Ändå är jag rädd för det fria. Vem skulle jag vara? Hur skulle mitt liv se ut? Tanken slår mig ofta att det kanske ändå är tryggare att stanna här i ätstörningsträsket. Men nej! Ingenting är tryggt här.
Varje dag har jag några stunder då jag känner mig ledsnare än vanligt, men de glada stunderna blir allt fler. Det känns både skönt men också väldigt skrämmande på något sätt. Jag var alltid den glada tjejen innan allt det här började. Ofta fick jag kommentarer som, ”Hur kan du vara så glad hela tiden?” och liknande. Det gjorde mig ännu gladare. Jag hade stämpeln som skolans gladaste och mest positiva tjej, det var helt underbart. Jag minns tiderna i sjunde klass då jag kunde skratta hela dagarna så att jag nästan hade ont i magen när jag kom hem. I åttan förändrades allt, jag hade istället ont i magen av hunger när jag kom hem. Att ligga vaken hela nätterna och fundera på hur man på bästa sätt ska slippa äta nästa dag, det är inget liv. Jag vill kunna vakna upp på morgonen och längta efter en god frukost, som det var förut. Jag var inte tjock förut, ingen har någonsin sagt att jag borde gå ner i vikt. Därför tycker jag att det är lite konstigt att jag plötsligt fick för mig att jag var tvungen att bli lite smalare, bara lite. Ärligt talat så känner jag mick tjockare nu än vad jag gjorde när jag vägde strax över 50kg och åt normalt. Jag kände mig till och med tjockare när jag vägde 39kg jämfört med vad jag gjorde när jag låg på normalvikt.
Dear music, thank you for being there when no one else was
Kaos vid mellis
Hemma från läkaren nu och har precis ätit mellis. Som rubriken lyder blev det lite halvt kaos. Jag skulle äta yoghurt med flingor och frukt. När jag satt mig ner och började äta frågade mamma vad jag skulle ha att dricka. Fick panik, beroende på att det inte alls står att man behöver dricka till det här mellanmålet. Jag började skrika massa saker om att jag inte alls behövde någon dricka. Hon tog då hela flingpaketet och typ hällde ut 3dl flingor i min tallrik för att jag tagit för lite enligt henne... Sen ångrade hon sig och tämde ut lite av flingorna hon hällt på. Nu har mamma åkt till jobbet, vilket betyder att jag ska vara ensam i 40min tills pappa kommer hem. Funderar på om jag ska gå ut och ta en promenad...
31 maj 2012
Fattar inte ens att jag lägger upp dessa bilder, är fet som jag vet inte vad idag. I alla fall, ni ser rätt. Jag hade klänning och strumpbyxor på mig idag. Tvekade länge imorse men sen tog jag beslutet att ha dessa kläder ändå, det var jobbigt men nu känner jag mig lite stolt över att jag faktiskt klarade det. Hoppas att ni inte äcklas för mycket av mig bara. Tog bilderna på väg hem från skolan.
Nu är lunchen avklarad också. Idag blev det något nytt jag aldrig ätit förut, mamma hittade ett nytt recept eller jag lyssnade inte på vad hon sa. Det blev några speciella köttbullar som hade några små bitar soltorkade tomater i sig och lite oregano. Potatis och någon gräddigsås serverades till... Det var helt okej. Tycker dock både att köttfärs och grädde är bland det jobbigaste man kan äta. Men det ska jag inte tänka så mycket på, mat som mat! Nu är jag på mitt rum och ska vila lite för att smälta all mat... Strax efter två ska vi till läkaren med mina öron, suck. I övrigt mår jag ganska bra tror jag. Känns läskigt att skriva det men faktum är att det känns rätt okej, och då ska jag säga det också!
It is hard to dance with a devil on your back, so shake it off
Hur många gånger har inte jag åkt buss med smink rinnande ner över hela kinderna. Tror ni att någon tänker "Åh kolla vad söt hon är!"? Inte direkt va... Snarare tänker man på vad den personen kan ha råkat ut för som varit så hemskt. De gånger jag åkt buss gråtandes har det verkligen varit panik. För oftast försöker jag att inte vis mig för någon när jag har gråtit. Försöker alltid hålla god min även när det gör så fruktansvärt ont inuti.
Min natt har varit helt okej. Somnade där någongång vid halv två skulle jag tro. Vaknade sedan med panikångest. Kändes som om min sista minut var nära. Men nu sitter jag ju har och skriver på mitt rum vilket betyder att jag fortfarande lever. Imorse när jag skulle gå ner och äta frukost märkte jag också att jag hade rivsår över hela vänstra benet. Förmodligen från inatt då jag hade lite panik sådär.
Den här dagen ska bli bra, det har jag bestämt! Jag borde egentligen redan gått till skolan, men har varken klätt på mig eller borstat tänderna ännu.. Haha.
Calshake
Den här Calshaken förstör mitt liv. Klarade att dricka den idag också, eller typ i alla fall. Satt i fåtöljen och drack minimala klunkar för att minska illamåendet jag alltid får efteråt. När jag suttit där i en timma började jag äntligen se att det minskade i glaset. När 1 timme och 20 minuter passerat ställde jag ner glaset och låste in mig i badrummet. Jag visste att jag kletat upp det mesta av skummet på kanterna och sedan lämnat lite i botten, men trodde inte att mina föräldrar skulle reagera. Några minuter senare kom
pappa springande upp och bankade på dörren till toaletten. Bakom honom stod mamma och de sa att det för det första inte var okej att det tog så lång tid men att det absolut inte var okej att lämna så mycket som jag gjorde.
När de bad mig att öppna dörren vägrade jag. Mamma hade tydligen mätt upp hur mycket jag lämnat, det var en halv deciliter, och nu skulle de tvinga mig att dricka upp det också. Satt inne i badrummet helt tyst och lyssnade på när de skrek på mig utanför... En stund senare låste mamma upp dörren utifrån med hjälp av ett hårspänne.Tillslut stod jag där på golvet med tårar som rann och en halv deciliter Calshake i handen. Hotade med att hälla ut det i badkaret, mamma fick då ännu mer damp och skrek lite mer. Fortsatte att vägra dricka. Och vet ni vad? Jag slapp. Första gången mina föräldrar låter mig slippa något för att jag gråter och skriker. Annars brukar pappa bara säga "Jaha... Du kan ta det när du vill, men ner ska det. Ditt val när du vill göra det men jag kan sitta här till 6 i morgon bitti med dig, jag kommer inte att ge mig". Trots att jag nästan drack hela så vann anorexin denna fight på något sätt ändå...
Jag tänker på den dagen då jag är fri
När jag blir helt frisk och fri från anorexin kommer livet vara så härligt. Kan ni tänka er att vakna på morgonen och vara taggade på livet? En känsla jag knappt kommer ihåg, men en känsla jag saknar något enormt. Att ligga i sängen på kvällen och tänka på allt man ser fram emot och allt roligt som hänt. Kanske tänker du på den kommande helgen då du ska träffa dina bästa vänner, kanske är det den där söta killen i skolan som hälsade på dig idag som tar upp all plats... Det kan vara vad som helst, saker saker som får dig att må bra! Jag längtar något enormt nu när jag tänker efter!
När jag blir fri ska jag äta en alldeles grymt god frukost, bröd med massa pålägg, fil med yoghurt, frukt, juice och massa mer. Och jag ska njuta, äta tills jag blir sådär riktigt mätt. Och kan ni fatta känslan at att inte få ångest över det. Snacka om att en sån frukost är mycket godare än att äta av ett matschema där det står precis exakt vilken mångd du ska få i dig.
Efter frukosten ska jag smälta maten i lugn och ro för att sedan ta en härlig springtur i solen. Springa var en stor del av mitt liv förut, eller träning över huvud taget. Jag älskade det, att träna mådde jag bra av. Nu har jag träningsförbud, men kan inte vänta tills jag blir av med det. När jag är frisk kommer jag kunna njuta av en springtur, springa för att det är skönt och kul, alltså inte för att förbränna så mycket som möjligt.
Att på en lördag kunna köpa en stor godispåse, och när den är slut försöka sno sin lillebrors. Åh. Jag var inte så mycket för godis innan heller, men detta senario ägde faktiskt rum ibland.
Vi kan alla bli friska och leva igen! Jag känner många tjejer som blivit friska från sin ätstörning som mår så mycket bättre nu. Dem kan inte fatta att de faktiskt slösade bort så mycket av sina tonår på det här, att vara rädd för mat och rädd för livet. Man behöver stöd för att bli frisk, det är sant. Men ingen kan göra dig frisk, det är bara du som kan. Vilja är det som spelar störst roll. Den kan vara svår att hitta men jag är övertygad om att den finns där inne ifall du känner efter riktigt noga.
Nedan kommer en liten plus och minus lista med sjukdomen:
Minus:
- Att behöva få ångest av att äta ett äpple eller ta några extra klunkar vatten utöver matschemat.
- Att hela tiden behöva äta på bestämda tider utan frihet.
- Höra elaka röster/tankar som skriker och klagar på hur dålig man är hela tiden.
- Att inte kunna åka hem till någon kompis oplanerat bara för att.
- Känslan av att hela tiden vara misslyckad, att man kunde ha gjort ännu bättre.
- Gråta inför andra som i skolan. Har hänt många gånger, behöver inte vara något allvarligt, det räcker med att någon säger något olämpligt. Som att en lärare skäller på mig för att jag glömt läxan hemma eller så.
- Fredagar utan mysstämning med familj eller vänner.
- Att inte alltid våga sätta på sig de kläderna som är fina eller som man trivs i. Till exempel jeans eller liknande.
- Att ingen litar på en, inte ens jag själv litar på mig. Sjukt.
- Förlora så många vänner på grund av att inte orka skratta, le, prata eller uttrycka några känslor.
- Behöva skämmas när jag går utanför dörren för att jag blivit så fet.
- Ligga vaken halva nätterna med massa ångest och tankar.
- Inte kunna koncentrera sig ordentligt i skolan.
- Skämmas för att äta inför andra.
Plus:
- Att jag fick så mycket gjort i skolan, beroende på att jag pluggade hela dagarna i princip oavbrutet.
- Genom att skolan gick så bra fick jag mycket beröm från alla håll.
- I slutet av sommaren då det precis började gå neråt nådde jag min absoluta topp i friidrotten. Självklart trodde jag att det berodde på de kilogram jag tappat. Det gjorde mig ännu mer inspirerad att gå ner ännu mer, kanske skulle det gå ännu lite bättre i friidrotten då.
- Alla erfarenheter jag fått utav detta, fast ändå skulle jag vilja få det ogjort
- Nu vet jag vad jag vill göra när jag blir vuxen, jag vill hjälpa andra ätstörda människor till ett friskare liv.
Som ni ser är min minus-lista betydligt längre än plus. Om ni någon gång tvivlar på ifall ni vill bli friska så tycker jag att ni ska skriva en sån här, eller kolla på min. Det hjälper faktiskt.
Kom igen nu, vi klarar det här. Tillsammans! <3
Jag kommer inte sakna dig
Nu föreställer jag mig motsatsen, men jag kommer inte behöva dig, egentligen behöver jag dig inte nu heller. En gång har jag redan fallit till botten, och det var på grund av dig. Jag kommer aldrig göra om det misstaget, aldrig. Så kom nu inte och säg att allt kommer bli bra om jag följer med dig igen, för det är bara en lögn. När du inte finns här mer kommer jag inte sakna dig, det är jag helt övertygad om. Ändå ligger jag här på golvet och gråter för att du kanske snart är borta. Jag är livrädd för det riktiga livet. Men jag fattar inte varför jag gråter över dig, det är ju du som förstört allt.
Jävla anorexi.
