Länge sedan jag drömde mardrömmar om just mat faktiskt. Men inatt hände det igen. Drömde att jag var på utflykt med några. Skulle sedan äta mellis, och gjorde det också, helt utan tillsägelse. Åt mer än vad jag behövde. Både en banan och en påse bilar hamnade i min mage. Vaknade helt uppstressad med ett hjärta som slog i 190. När jag insåg att det inte var verklighet lugnade jag sakta men säkert ner mig igen.

 

 

Hemma. Kan inte sammanfatta denna dagen med något annat ord än onödig. Jag vet inte vad jag ska säga, men har egentligen inte fått något alls gjort idag.

 

Förmiddagen spenderade jag i skolan. Fick två lätta mattetal gjorda på en hel dag, lyckat. Satt annars och stirrade på pappret. Efter lunchen som jag åt hemma, som vanligt, åkte jag till Scä för att träffa läraren där. Vi pratade bara en massa om målen jag hade i alla olika ämnen, planerade även in ett par till tider då jag ska komma dit och plugga på riktigt. Efter det gick jag direkt upp till väntrummet på plan 3. Satt (läs stod) där en stund och väntade på resten av min familj. Jag ville inte sitta. Trots att alla stolar var lediga vandrade jag omkring i väntrummet.Den så kallade intervjun inför multifamilyn var rent ut sagt onödig. Behandlarna som ska leda den terapin satt bara där och frågade oss lite halvt onödiga saker. Skulle presentera mig, bara för att, men det ända jag sa var mitt namn. Herregud, det är min familj. Jaja. Nu är jag hemma i alla fall.

 

Det går inte så bra just nu... Åker till Scä om 10min, och kommer spendera hela eftermiddagen där. Hemma runt 6 skulle jag tro.

Hemma igen, och jag mår bra! Är sådär lagom blöt i håret efter regnet. I alla fall, vi hade det som sagt bra. Åt glass på Montis i Gallerian, jag tog en kula hallon och en citron. Har smakat godare glass, eller så hade jag för höga förväntingar. Citronen var åtminstone godare än hallon. Kör nog på SIA-glass nästa gång ändå. Efter det så gick vi runt i lite olika affärer, kollade på skor, luktade på parfymer och så vidare. Hittade även ett par kängor inne på NK jag skulle dö för. Hittade också dessa gigantiska skor, de på bilden, i en Puma affär som låg i Gallerian. Ett par storlekar för stora för mig skulle jag tro..? Men man vet aldrig.

 

Kul att träffa den andra Fanny också. Alltid kul med nya människor. Dock väldigt förvirrande att båda heter Fanny. Fanny W och Fanny E. Nej, också för komplicerat, det skulle jag aldrig orka säga. Att sätta första bokstaven i efternamnet efter förnamnet blir som på dagis. Jaja, det löser sig haha.

Pappa och jag skriker på varandra hela tiden. Han är mest sur för att jag inte mår bra känns det som. Mamma förstår ändå, eller nej. Skulle istället beskriva det som att hon vill förstå, och hon har ändå lite medlidande för hur jag känner inför mig själv. När pappa är på humör för att stötta mig går det bra, fast just nu är det ett helvete.

 

Både frukosten och förmiddagsmelliset har varit hemskt. Fått i mig allt men en hel del tårar har det blivit även idag. Jag fattar inte vad jag håller på med. Känslan av att jag inte borde äta är så stark nu.

Det har regnat i princip hela morgonen men nu börjar det spricka upp lite faktiskt, hoppas. Efter lunchen ska jag in till stan och träffa Fanny en sväng. Kommer även en annan Fanny (höhö) dit, hon har läser båda våra bloggar och var därför lite sugen på att träffa oss. Kommer nog bli bra! Tänkte bara informera om ytterligare en sak, det blir ingen bloggträff. Det var många som ville komma vilket var väldigt kul, men vi kände att det nog kommer bli konstigt att träffa alla samtidigt. Möjligt att vi har fel, men båda fick den känslan.

 

 

 

 

Jo. Allt känns bara så svårt just nu.

 

Statistiken ökade med ett tjugotal läsare igår, kan inget annat än att hälsa er välkomna och hoppas att ni hänger kvar. Idag ska jag utmana mig själv. Har tänkt att slänga in lite kommentarer på era bloggar. Läser inte så många utav era bloggar om jag ska vara ärlig beroende på att jag inte har någon koll på adresserna, men ni som har kommenterat relativt ofta, era bloggar läser jag! Har så många gånger velat kommentera, och i vissa fall även skrivit en kommentar men struntat i att posta den. Jag vet inte varför egentligen, men är rädd för min otillräcklighet. Rädd för att skriva en dålig kommentar. Ja jag vet, konstigt. Ytterligare en utmaning väntar ikväll. Det ska bli godis som kvällsmål. Inte ätit det på evigheter. Senaste gången jag skulle utmana mig med det gick det inget vidare... Vi behhöver inte gå in på va som hände, men godiset hamnade inte i min mage i alla fall.

 

Idag har jag annars absolut inga planer, antar att hela dagen inte kommer ta slut av att kommentera lite bloggar. Vet å andra sidan inte vilka jag ska kommentera... Får se vart dagen leder mig. Ytterligare en dag att spendera stirrande rakt in i väggen? Med lite matpauser emellan förstås. Ha det bra allihop!

Jag kan inte berätta hur det känns för någon... Varje gång jag ligger under täcket, på golvet eller inlåst i badrummet och desperat hoppas på att få försvinna och aldrig mer återvända så får jag frågan om hur det känns och vad det är som är jobbigt. Mitt svar blir alltid detsamma, jag vet inte. Fast såklart att jag vet.

 

Efter en rejäl ångestattack med en massa tårar klarar jag nu av att stå upp igen. Hela tiden satt pappa bredvid min säng och höll mig i handen trots min vädjan om att han skulle gå. Varför jag bad han om det vet jag inte, för jag behövde honom just där och då. Han är så fin och det gör ont att se han förstörd. Alldeles nyss tog vi en väldigt kort promenad, bara för att få lite frisk luft och få mig på bättre tankar. Det känns lite bättre nu, men ändå så önskar jag att jag inte fanns. Allt vore så mycket bättre då. Å andra sidan förtjänar jag inte att få försvinna, det skulle vara en för lätt utväg och innebära alldeles för lite lidande för mig.

 

 

 

 

 

Har suttit här vid dator hela dagen och "pluggat". Kalla det vad ni vill, men ordet plugga beskriver inte det jag gjort särskilt bra. Jo visst har vi kollat på videoklippen vår lärare skickade till oss i början på den här veckan för att försöka förstå något, men jag kan inte säga att jag blivit klokare. Har skrivit i princip en hel sida svammel som jag ändå inte kommer ha någon användning av. Känner mig så bra.

 

För en stund sen åkte min vän hem. Vän låter som om det är en person som egentligen inte existerar haha, men väljer att inte nämna hennes namn beroende på att jag inte har frågat henne om det. Vi åt både lunch och mellis ihop. Lax, potatis och kall sås först, och sen lite senare fil med flingor. Jag testade att ha frysta hallon i filen, lagom skumt sådär men måste erkänna att det var riktigt gott! Nu ska jag väl plugga vidare antar jag... Uppgiften skulle egentligen vara klar idag, men jag är inte ens halvvägs. Wiho.

Nu ska jag plugga Teknik. Eller jag sitter här och väntar på en vän som ska komma hit och plugga med mig, hoho. Blir nog bättre att samarbeta med någon än att sitta här ensam en dag till och hoppas på att tiden ska gå fortare. Så vi pluggar hemma hos mig idag, sen äter hon även lunch här och lite så. Bara så ni vet så fryser jag så mycket att jag skakar just nu och har gjort det hela morgonen, vet att ni bryr er. Ha en fin dag!

Runt halv sju åkte (läs gick) jag hem till Linnéa där alla fyra tjejer satt och åt middag när jag kom. Åt hemma innan beroende på lite allt möjligt. Dels för att jag får ångest av att äta i sällskap med många andra, men också för att mina föräldrar inte litar på att jag äter. Givetvis var allting lite stelt i början med tanke på att vi inte träffats på över 3 år, men det släppte väldigt fort!

 

När middagen var klar gick vi till en lägenhet och kollade på film. Abduction tror jag den hette om jag inte minns fel. Den var nog bra skulle jag tro, men ingen var särskilt koncentrerad. Vi hade så mycket att prata om så det var helt sjuk. Var inte tyst i över två sekunder haha. Skrattade massor och hade det bäst. Det pinsammaste under kvällen var mitt eget del. Snälla som de är hälldes det självklart upp läsk åt mig med. När vi sedan skulle gå hem var mitt glas fortfarande orört medan dem hade fyllt på ett antal gånger.

 

Idag insåg jag hur mycket jag faktiskt saknat mina tjejer. Hur många minnen vi hade ihop och hur mycket de betyder för mig. Så fina allihop så att jag dör lite halvt.

Det gick väl bra antar jag... Vi satte som sagt upp målen för terminen i alla ämnen. Sänkt målen betydligt jämfört med vad jag hade i exempelvis sjuan. Känns inte alls bra, men antar att det var nödvändigt. 282 i meritvärde kommer jag gå ut 9:an med ifall jag skulle nå alla målen. Vilket jag nog inte kommer göra med tanke på att jag för tillfället suger på att plugga...

 

Vi pratade en sväng med rektorn också. Hon skulle ringa folket på Scä och försöka boka in ett möte med alla inblandade på skolan samt dem så fort som möjligt. Kommer kännas konstigt att mina behandlare ska komma till skolan, och faktiskt prata med mina lärare. Skumt. Juste, under utvecklingssamtalet gick brandlarmet på skolan också. Lyckat, regnet öste ner utanför och det ända jag kände var, nej. Som tur var behövde vi inte ens gå ut, det var kemiläraren som hade gjort ett experiment i NO-salen. Haha.

 

 

 

Tyvärr är inte måendet på topp idag heller, men det ska bli bättre nu. Jag ska samla kraft och vända allt till det positiva istället, jag ska.

 

Idag klockan 10.30 har jag utvecklingssamtal på skolan. Inget jag ser fram emot direkt, men tror det blir genomlidligt. Vi ska sätta upp mål för hela terminen, prata om hur vi ska lösa skolan på bästa sätt, boka in en tid då Scä kommer till min skola osv. Fick en kommentar för ett par dagar sen där frågan om vilken Kunskapsskola jag gick i kom upp. Jag går i Kunskapsskolan Tyresö haha, nu vet ni det!

Nu är jag där igen, tror det kallas botten. Psyket är åt helvete, känner mig så instabil. Allt bara händer innan jag ens hinner reflektera över det.

 

Borde plugga nu men det går verkligen inte. Grät och skrek så att hela kvarteret förmodligen hörde innan lunchen. Fick panik när jag hörde vad som skulle serveras, köttfärslimpa, potatis, lingonsylt och en massa brunsås. En av de värsta måltiderna, jag tycker inte ens att det är gott. Mamma var helt förbannad, stod och skrek åt mig som aldrig förr. När hon gick ner sparkade jag foten ett flertal gånger in i väggen, kastade saker omkring mig och slog handen så hårt i trappräcket att det fortfarande gör ont. Pallrade mig tillslut ner, gråtandes, och åt upp maten som vid det här laget hade kallnat. Wiho, lyckad dag. Jag vill dränka mig själv.

Såhär glider jag runt idag, i en stor stickad tröja och ett par svarta strumpbyxor. Försöker att synas så lite som möjligt och gömma mig i den här mysiga tröjan. Ser ut som jag förtjänar. Äckligt.

 

Är i alla fall hemma nu efter mötet på Scä. Det gick bra. Träffade H och läraren därifrån. Vi pratade mest om skolan och försökte planera in hur jag nu ska göra. De trodde inte att jag hade kapacitet till att gå heltid så det blir inget av med det. Ska istället åka in dit och plugga vissa dagar och eftermiddagar, så jag kan få stöd och hjälp av dem. De dagar då jag kommer vara där från morgon till eftermiddag kommer jag tvingas äta med en behandlare i matsalen där eller på en restaurang i närheten. Mellis kommer också att intas där i sällskap av en behandlare. Eftersom att jag bara är 15år kan jag inte börja dagvård. Redan på måndag ska jag dit igen för att plugga med henne, och på måndag eftermiddag är det samtal med hela familjen, H och någon annan jag inte vet vem det är. Efter mötet åkte mamma och jag till en Levi's butik inne i stan för att hon skulle byta två klädesplagg hon fick av pappa i födelsedagspresent. Nåväl, idag har jag hemstudiedag vilket betyder att vi ska plugga hemma. Vi fick en massa uppgifter igår som jag måste sätta igång med nu. Har egentligen ingen ork till att plugga idag, men måste man så måste man.

 

Juste, det var vägning idag också. Det gick väl bra.... Stillastående, alltså helt på pricken stilla. Det känns skönt för mig även om jag inte skulle tacka nej till att väga 10kg mindre igen. De andra blev dock rätt så upprörda. Blev utfråga återigen och kräkningar, tjuvträning, gömmande av mat... Ja, ni förstår. Har inte fått i mig alla måltider den här veckan, det har jag inte, men det är heller inget jag förnekar. Mamma och pappa vet också om exakt vilka måltider jag missat, så fattar inte grejen.

Tillsammans med Fanny ordnar jag nu en bloggträff! Vi är så sugna på att träffa er alla, så om du har tid och lust att komma så skulle vi bli obeskrivligt glada! Vi kommer befinna oss någonstans inne i Stockholm City, men vi återkommer senare om exakt plats. Ifall du är intresserad, vill komma, eller bara veta mer så maila mig på [email protected]. Kom igen nu, jag vill att du kommer!

 

 

 

- Åh hej Tove! Hur mår du?

- Jodå, jag mår bra!

 

Egentligen är det onödigt att fråga hur någon man inte står speciellt nära mår. Alla, åtminstone jag svarar att jag mår bra fast jag egentligen menar motsatsen. Jag menar, vem svarar "Åh nej, jag vill inte leva, mår så jävla dåligt, hatar mig själv... Hur är det själv?". Jag frågar samma sak, så det spelar ingen roll. Nåväl. Första skoldagen avklarad och jag kan inte beskriva hur bra det känns. Haft en massa föreläsningar och genomgångar idag, men det känns ändå okej. Direkt när vi kom på morgonen fick vi skriva in alla tider för alla Nationella prov som kommer äga rum under nästa termin. Kommer bli ett tufft läsår säger jag bara.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Imorgon börjar skolan. 09.00 har vi samling med klassen, det är då det börjar och ingen återvändo finns. Ätstörningen är en trygghet när man inte orkar ta itu med det som egentligen är jobbigt. En trygghet som alltid finns där. Att börja skolan igen ger mig blandade känslor. Självklart ska det blir kul och mysigt att träffa alla igen, komma igång med vardagen och allt det där. Så skönt att åtminstone komma iväg en liten stund på förmiddagen, det gör att resten av dagen liksom flyter på lite fortare.

 

Tror att jag kommer få börja med halvdagar. Äta lunch hemma, för ingen litar på mig. Fast det är inget dem borde göra, för jag litar inte på mig själv heller. Men bara tanken på att behöva gå hem vid 12 varje dag ytterligare en termin gör mig illamående. Jag vill vara som alla andra. Å andra sidan lockar det inte alls att sitta i skolans kala matsal och äta mer än vad alla andra gör, mer än vad som är normalt. Även fast det finns en del trevliga minnen från matsalen, som när vi stoppade flingor i elutagen, åt äckliga kryddblandningar eller slog rekord i köttbulleätande så är det hemska övervägande. Skulle inte klara av pressen det skulle innebära. Alla vill att jag ska visa att jag kan och vill, samtidigt som jag själv är förvirrad och inte vet vad jag vill. Folk förväntar sig helt enkelt att jag ska göra det rätta, trots att det är oerhört svårt och innebär en hel del ångest. Jag inbillar mig att alla andra elever i matsalen kommer titta på min tallrik och hånskratta innombords. Alla kommer tycka att jag är vidrig som äter så mycket.

 

Plugga då. Göra skolarbetet klart i tid, inte överarbeta men samtidigt inte göra för lite, orka ta tag i saker, kunna fästa koncentrationen på rätt saker... Det kommer bli tufft. Jag är medveten om det, och det är det som skrämmer mig. Jag måste plugga och jag måste få saker gjort. Jag går i årskurs nio nu, alltså funkar det inte att slösa bort ytterligare ett år. Jag måste jobba tillbaka mina betyg. Pressen jag kommer ställa på mig själv är enorm, alla tårar jag kommer fälla över att skolarbetet jag gjort är så dåligt skulle kunna fylla hela medelhavet. Men jag måste, kan inte fly från allt längre, kan inte stänga ute verkligheten mer.

Idag mår jag inte alls bra. Känner att boggen blivit mycket mer negativ den senaste veckan, men jag kan inte hjälpa det. Jag mår sämre nu än för ett par veckor sedan. Tror faktiskt att det har med skolan att göra, jag ororar mig så mycket för hur allt kommer gå.

 

Skulle träffat tre kompisar i stan idag, så skulle vi äta lunch och shoppa. Fast så blev det inte. Alldeles nyss så avbokade jag, orkade helt enkelt inte vara social idag. Bestämde mig för att istället stanna hemma, försöka väcka mig själv till liv och förhoppningsvis få i mig alla måltider. Har redan brutit ihop tre gånger nu på förmiddagen, så har inte så mycket krafter kvar. Mamma satt med mig till melliset och sa att hon var helt slut, att hon älskar mig över allt annat men att hon snart inte orkar mer. Det gjorde ont. Jag älskar henne också även fast jag håller på med allt och inte visar att jag bryr mig om henne på något sätt.

 

Funderar på vad jag ska göra med den här dagen för att få tiden att gå lite fortare... Måste ändå göra något. Om jag bara sitter här på mitt rum och stirrar in i väggen, vilket jag kan tänka mig att det kommer sluta med, så går tiden så långsamt. Plus att jag kommer få ångest för att jag spenderat dagen alldeles för passiv. Har redan varit på Ica Maxi och handlat lite, det gick ändå bra för det var inte så mycket folk en måndagsmorgon. Mamma jobbar kväll idag också... Undra ifall jag måste äta eftermiddagsmelliset själv? Jag skulle kunnat klara det ifall det var en sån dag då jag kände mig stark, motiverad och peppad, men nu vet jag inte. Kan inte tänka mig själv sitta där och tugga på en macka eller likannde som jag förberett själv. Men tanke på att mamma hade något i stil med panik när jag berättade att jag skulle äta med mina kompisar på stan så tror jag ändå inte att hon låter mig ta ansvaret själv. Ni skulle sett henne i morse när jag berättade... Hon tänkte ringa till mina kompisar och be dem kolla så att jag åt ordentligt och allt. Jag orkar inte. Jaja, antar att hon bara bryr sig men det är inte direkt så att jag känner att jag kanske skulle kunna klara mig själv när hon håller på så.