Nobody knows

River upp lika många plagg som jag lägger ner i väskan. Resväskan står tryckt emot dörren, den dörr som många gånger smällts igen av ilska och upprördhet den senaste tiden. Jag vet inte vad jag ska packa, mjukisbyxor och pyjamasbyxor är det enda som har en trygg plats i väskan än så länge. Givetvis åker även datorn med.

 

I morgon förmiddag läggs jag in på scä:s slutenvård. Det innebär att jag ska bo där en period, förhoppningsvis ganska kort. Rädslan av vad en inläggning kommer innebära slukar hela mig, jag kan inte tänka på något annat. Är rädd för vilken mat som serveras, är rädd för tidspressen på att äta, är rädd för att äta alla mål, är rädd för att inte kunna fuska, är rädd för att inte få gå mina promenader. Fast den allra största rädslan, eller sanningen kanske jag ska kalla det, är att alla kommer vara så smala jämfört med mig.

 

Denna ångestfyllda kväll som kommer övergå till natt ska jag söka skydd hos Kent. Med alldeles för hög volym i lurarna ska jag försöka koppla bort mina känslor för en liten stund. Ikväll har min fasad rasat, orkar inte bära upp den längre. Mina armar orkar inte.

 

 

 

 

Kära finaste Tove! <3
Jag har läst din blogg sedan början och jag vet vilken kämpe du är! Jag vet att du kan klara detta! Du behöver hjälpen och tro mig du är mer än tillräckligt sjuk, de skulle inte lägga in dig om du verkligen inte behövde det. Att gå med på inläggning är det starkaste du kan göra och du är värd livet. Jag har själv varit sjuk i anorexi sedan 8 år så 10 år och tro mig du vill inte vara fast i detta så länge, jag ligger för tillfället inne på capio anorexicenter i varberg och det är 4e inläggningen för i år. Jag känner igen mig i mörkret du lever i, allt det du känner känner jag med. Men tänk Tove, vad har det sjuka gett dig? För sanningen är att den tagit dig ifrån allt och alla men allt det finns kvar och väntar på dig världens mest underbara o finaste Tove! <3 Jag önskar så att jag kunde göra dig frisk på direkten, ta all din smärta o ångest men jag ska göra mitt bästa för att ge dig stöd och du kan alltid mejla mig på [email protected] ! <3 Du är behövd och du är älskad för att du är just tove! Hand i hand ska vi klara detta och jag skickar miljontals kramar till dig! Kom ihåg att det får ta tid men det kommer vara värt det. Tänk såhär; ana fick ditt allt men ändå var hon inte nöjd. Din inre styrka tar aldrig slut och du är en riktigt fighter och jag tror att alla som får en äs är starka nog för att vinna över den. Du är en inspiration för oss alla som fortsätter kämpa och varje dag du fortsätter resa dig ur sängen och äter är en kamp vunnen av dig. Du är BÄST!! <3 You will fly free again! Ta djupa andetag och försök sova och kom ihåg att det starkast är faktiskt att låta muren rasa och visa hur du mår och det är okej att göra det. Jag kommer tänka på dig i massor! <3 Butterfly fly away - Miley Cyrus lyssna på den! <3 Som din blogg heter; nu ska du dit! Du ska o kommer nå friheten och den finns i friskheten. Nu fortsätter vi mot livet kära älskade Tove!! <3 All kärlek o styrka till världens finaste, bästa, starkaste, vackraste, fantastiska, otroligaste och mest underbara Tove någonsin!! <3 Du klarar detta! <3
xx

Åh tove, men jag tror ändå detta är böst för dig..? Men önskar såklart att du slapp! :( lycka till, kom ihåg du är STARK! Kramar! <3